Datumen:

                                                        

                           


Var det så här det skulle sett ut ?!?


Register:

* Ingress, Vem är Martin, Fredag den 13:e september 1991...................1

* JP (Lördagen den 14:e september, 1991), Min 15-årsdag....................2

* Min egen dagbok...........................................................................3

* Mammas dagbok...........................................................................4

* Mina båda bröders berättelser om min olycka...................................5

* Arbetsterapeuternas / Sjukgymnasternas scheman............................6

* Dagvård,  FRYK.............................................................................7

* 9:an,  Gymnasiet, Tidaholm, Arbeten efter, Dagens läge....................8

* Fakta omhjärnskador, Ett stort tack till, Epilog, JP:s interjuv, J-nytt,        Radio, E-postadresser och telefonnummer................................................................................9

* Frågor / Svar / Radiolänk..............................................................10


Fredag den 13:e september 1991

 VARFÖR JUST JAG...


Detta är en skrift som är skriven om mig, Martin. Efter min olycka med min moped, då jag blev påkörd av tåget vid ett obevakat övergångställe mitt i skogen, som ännu är obevakat! Det finns inte ens ett trafikmärke att det finns en järnväg vid denna övergång!!! Det har ännu inte kommit upp något trafikmärke!!! Även om jag var mycket medveten om detta.


Det som jag hoppas att ni ska läsa nu, är inte skrivet så att det måste läsas allt i ordning, det är många enskilda berättelser skrivna av många olika personer. Men allt är skrivet om min olycka!!!

Jag vill speciellt tacka mina bröder som skrivit hur deras känslor var när det hände!!! Om känslor och deras sätt för att hjälpa mig tillbaks efteråt utan de och min syster hade detta aldrig gått.
Givetvis har jag mina båda föräldrar oändligt mycket att tacka för att jag över huvudtaget lever och har kunnat rehabilitera mig så bra som jag trots allt ändå har gjort.

Inte minst min mammas dagboksanteckningar, som hela tiden ligger som grund för denna skrift som jag hoppas på att ni ska läsa nu. Hon fick tips att skriva från början, Martin kommer inte minns något av detta, sa de till henne. Och större sanning får man verkligen leta efter, så när jag läser det själv känns det inte som att det är om mig det handlar om, fast jag mycket vet att allt handlar om mig och att det är jag som har vart med om allt som jag läser. Men jag tycker allt synd om killen det handlar om själv ibland... :-) (dvs. mig själv).

Frågorna är många, skulle jag vara samma person som jag är idag? 
Hur skulle mitt liv sett ut, om inte??? Fanns det någon tanke att detta som hände, hände??? Vad tänkte alla andra som var med på tåget som körde på min moped??? Vad fick de veta, hur många av alla dessa har jag träffat i verkligheten som var med på tåget, det var ju inte tomt det tåg som var med i min olycka??? Vad tänker alla idag om det som har inträffat? (om du är en av de var med på tåget och läser detta, ge bara en kommemtar, jag vore tacksam för detta).


Så många är frågorna som jag ännu har, jag hoppas att NI som läser detta som jag har skrivit, får en tanke. Jag hoppas att alla som läser detta skriver en liten kommentar, om vad ni har läst. Skriv gärna frågor, det finns inga dumma frågor, jag svarar på allt som skrivs till mig!!! Jag kommer gärna ut till någon klass/grupp... och håller ett föredrag om allt jag har varit med om (dvs. mig själv).

Använd den e-adress som finns i slutet av denna skrift...
(för den som inte orka vänta till dess så är den
martinkarlsson7610@gmail.com)


Nu till berättelsen...


  
  Jag var en kille som fyller år i slutet av oktober, dvs. att jag var 14 år när detta inträffade. Jag bodde naturligtvis hemma, en bit ifrån någon större stad. Jag bodde nära skog och skön miljö. Tillsammans med min pappa, mamma och min lillebror (Henrik 9år). Mina två äldre syskon, som är en storasyster, Catrin (20 år) och en storabror som heter Stefan (22år).


  Denna berättelse utspelar sig, med start 1991, och sedan framåt.

  Mina främsta intressen var vid denna tid främst min moped, som var en Monark av äldre års modell. Som jag hade fått av min storasysters kille, Niklas. Jag fick den delad i tre kartonger och en kaross. Så jag hade mycket att pyssla med under mitt sommarlov.


  Förutom detta med mopeden hade jag en kompis som jag delade mesta min tid med, Kristian. Även om jag hade lite mindre tid nu, så såg jag till att vi höll vår kontakt levande. Vi hade många gemensamma intressen, även om inte mopeden var något intresse vi hade gemensamt. Så fanns det många andra intressen vi hade gemensamt. Vi var både ganska intresserade av olika idrottsutövningar, det vi gjorde tillsammans var att vi spelade fotboll båda två, och vi gillade att spela tennis tillsammans. Utöver dessa fysiska sporter så spelade vi ett tankespel, som heter Renju (japanskt luffarschack). Vi fiskade även en del tillsammans i vår lilla sjö som låg en våra hus. Övriga tid vi hade tillsammans programmerat vi en hel del på en hemdator, som vi höll på med att göra ett spel tillsammans på.


  Jag sprang även en hel del på min fritid, jag var ingen större löpare. Utan jag gjorde det mest för att jag tyckte det var roligt. Ett mål jag hade var att kunna springa Lidingöloppet någon gång i framtiden. Jag hade sprungit barnens Lidingölopp, men det är bara på fem kilometer.


  På vinterhalvåret spelade jag bandy - utomhus, dels för att hålla igång min kondition men främst för att jag tyckte det var enormt roligt. Min position i laget var libro (längst bak i laget). Var en spelare ingen skulle komma förbi, vilket ibland innebar ett par minuters vila vid sidan av planen, alltså i utvisningsbåset.


  Så min egen fysik var relativt god, speciellt vad det gäller min kondition. Någon större muskelbyggare i övrigt var jag inte, och hade inget intresse av det heller.


  I övrigt under mitt övriga sommarlov så hade jag ett sommarjobb, hos en läkare i en närliggande ort som ville ha sitt gräs klippt. Som jag hade tagit över av en gammal granne till mig. Så jag var och klippte hans gräs ganska ofta och försökte att hålla det ganska snyggt och prydligt även i övriga trädgården. Som jag så gärna fick göra, så mycket som möjligt. Han stod för alla utgifter, givetvis som kunde bli utav mitt utövande i hans trädgård. Och utöver detta sommarjobb, så jobbade jag även som tennislärare de två första veckorna på sommarlovet, för skolungdomar i årskurs 1-6.


  Min dröm om framtiden var att bli elektriker, något inom vården som jag blev var inget av intresse ännu så länge. Även om jag tyckte om att jobba med andra människor. Men jag hade och tyckte om att jobba med och för andra, men då främst inom idrottens värld.




  Fredag den 13:e september 1991

  Denna berättelse kommer att utspela sig 1991, då jag var 14 år och skulle fylla 15 till slutet av oktober. Jag bodde under denna tid narturligtvis ännu hemma med hos min mamma, pappa och min lillebror Henrik (9 år). Jag har även två äldre syskon, en bror, Stefan som några veckor före denna inträffande datum detta kommer att handla om hade flyttat till Stockholm, där han hade fått arbete, som 22-åring som han då var. Min äldre syster, Catrin (20år), hade flyttat hemifrån för en lite längre tid sedan med hennes kille, Niklas. Jag hade inget umgänge med någon tjej, utan var mer intresserad av mina olika fritidsintressen, som jag lät min tid tilldra sig till.


  Mina fritidsintressen på våren - sommaren då detta börjar var mina övriga fritidsintressen att jag spelade fotboll, där jag aggerade målvakt i laget. Min övriga fritid var jag en ganska vanlig singelkille, som bodde hemma hos mina föräldrar.


  Jag är ingen större musikälskare, men när jag väl hade på något på min spelare så blev det ofta något svenskt, mestadels av min största favorit, Tomas Ledin. När inte han låg på min stereo så var det ofta Orup, Glenmark eller Strömstedt som spelades.


  Jag hade bestämt mig redan som väldigt ung att jag skulle arbeta som elektriker, vilket jag ännu höll kvar min dröm vid. Denna dröm fick jag nog vid cirka 6 års ålder, fast jag hade fortsatt ha kvar min dröm om att jag skulle bli elektriker när jag började arbeta som vuxen.


  Jag hade precis påbörjat mitt nionde år i skolan, och hade nu praktik, vilket jag hade valt i en skola som gymnastiklärare, dels för att jag gillade andra människor och även att jag gillar allt vad sport heter. Jag hade ju redan bestämt mig för vad jag skulle jobba med och gå på för gymnasielinje. Så det var ju inga problem. Det hade ju inget att göra med det jag praktiserade, men jag gillar att arbeta med människor också. Men inget va det gäller vård eller något liknande, utom ännu så länge endast i idrottens värld.


  Det var nu fredag den 13:e september, och det var min sista dag på min praktik. Så det var samtidigt lite sorgligt att på måndag skulle jag upp och åka till skolan igen, fast samtidigt så skulle det bli roligt att träffa alla kamrater som jag ännu inte hade träffat, mer än de på fotbollen, som jag givetis hade träffat på träningar och matcher.


  Fast först skulle jag klara av helgen, vilket jag var anmäld till en tävling i Renju, som skulle avgöras här i Jönköping. Som även min storebror Stefan, som även han spelar detta spel skulle komma hem ifrån Stockholm till, för att spela. Han skulle även ha med sig två andra kompisar som också de skulle vara med och spela i helgen och således övernatta hemma hos oss, under den tiden vi spelade.


  Det var nu fredag den trettonde september och jag kom snart hem med bussen efter att jag hade arbetat klart som gymnastiklärare. Jag tog som vanligt en promenad hem från busshållplatsen, för att ta en provtur med min nyss färdiggjorda moped, som jag hade monterat ihop bara kvällen innan. Jag hade tänkt mig att jag bara skulle gå in och äta något snabbt, för en ordentlig middag skulle vi äta senare när Stefan och våra vänner kom hem till oss.


  Så min egen plan var att jag skulle äta lite mat fort för att sedan kunna ta en premiärtur på min fina rödvita Monark, jag skulle se hur långt den sträckan som jag springer är i skogen, jag trodde att den var cirka fem kilometer. När jag hade tagit ut den ur garaget, som den ännu stod i, för att ge mig iväg på min första premiärtur. Som jag givetvis var tvungen att ta i skogen, dels för att det var ju där jag hade min runda som jag sprang och för att det var ju inga poliser här, med tanke på att jag ännu inte var 15 år, jag fyller i slutet av oktober.


  Men just nu när jag kom hem så spelade jag fotboll på baksidan med Henrik och två kompisar till honom. Mamma ropade in oss, jag visste vad jag skulle göra direkt efter att jag hade ätit dessa "hemmagjorda" hamburgare, med senap och massor av bostongurka. Stefan skulle komma med sina vänner senare då vi skulle äta en större kvällsmat.

  Henriks vänner gick hem medans vi gick hem gick in och åt. Jag var givetvis ganska snabbt klar efter att jag hade ätit mina tre hamburgre, för jag visste ju vad som väntade på min i garaget, MOPEDEN. Henrik var också färdig när jag skulle gå ut för att göra min "premiärtur" på min helt underbara moped.

  Jag tog ut den ur gareaget, Henrik höll i dörren medan jag tog ut den. Så vart det äntligen dags, som jag hade väntat. Jag kickade igång, den bara hostade... min lillebror var också med när jag skulle starta min premiärtur med min  fina moped. Han blev tvungen att hjälpa mig igång med mopeden, dvs. att han fick putta igång den. Vilket han gärna gjorde. Efter att han puttat igång mig och jag har lagt i choken så puttrar jag iväg, ner mot skogen. Jag åkte på grusvägen ner mot ån, sedan över bron och sedan upp för den sandiga backen som sedan var en sandig nedförsbacke följt av en järnväg, och sedan var det bara skogsväg resten runt på min löpa strecka. På väg nerför backen lade jag ur choken, den måste vara tillräckligt varm nu, och den lät otroligt bra nu utan choken. Det var fullt med träd runt omkring mig så jag hörde inget mer än min moped, och tittade bara om det var någon gren, sten eller rot jag var tvungen att akta mig för. Nu var jag framme vid järnvägen som jag åkte över...


  Men det kom ett tåg samtidigt som inte jag hade sett...chaffören gav signal efter signal....



  Det som följde efter detta är beskrivet i denna berättelse...


JP lördag den 14:e september

1.


Min egen dagbok

image4
Bengt tränar min balans

Min egen dagbok under tiden


Dagboksanteckningar:


1991-12-16

Arbetsterapin - Ritat linjer efter siffror

Pussel, börjat med min pärm

Sjukgymnastik


1991-12-17

Vi var hos tandläkaren och tog kort på tänderna.

Fick tårta när jag kom tillbaka.

På träningen, tränade jag.

På eftermiddagen tränade jag förflyttning, balans och hållning. Sedan kom vi ner på golvet. Först låg jag ner sedan ställde jag mig på alla fyra och därefter steg jag upp på knä. Till sist ställde jag mig upp och gick till sist och satte mig i stolen.


1991-12-18

På sjukhuset tränade jag överflyttning, uppresning till stående med stöd för händerna och balans. Sedan låg jag ner och vände på mig över till mage. Sedan stannade jag på alla fyra, för att sedan försöka krypa, men jag orkade inte så länge.

På arbetsterapin:

Tränade min hand med klädnypor. Ritade och klippte ut mina delar till pärmen.


1991-12-19

Arbetsterapin, Albert bjöd på tårta och vi spelade Fia 10.00-11.00.

Gymnasten, Agneta har böjt mina ben och armar, samt tränat för förflyttning mellan rullstol mach stol. Samt tränat att vända från rygg till mage samt stått på alla fyra, samt ställt mig upp till stående och nigit och rätat på benen igen.


1991-12-20

Arbetsterapin, plockade klädnypor och skruvade skruvar, samt jobbat med pärmen.


1991-12-21

Var ute och plockade tallris. Kristian kom och hälsade på , vi spelade luffarschack. Sedan kom Markus H och Marcus E med en julklapp från klassen.


1991-12-22

Jag klädde på mig själv. Sedan hade vi gymnastik på mattan. Sedan klädde vi julgranen.


1991-12-23

Har varit på Rehab idag för gymnastik och arbetsterapi. Hemma gjorde vi sedan julgodis och spelade olika spel.


1991-12-24

Var och hämtade Stefan på flygplatsen. Gick sedan uppför trappan (med hjälp av pappa) och duschade. På eftermiddagen åkte vi till Skillingaryd och firade jul, tillsammans med mina kusiner.


1991-12-26

Stefan och jag spelade Renju. Mina kusiner var här och åt middag.


1991-12-27

Var på Rehab och tränade och köpte en stereo.


1991-12-30

Var på Rehab och tränade. På gymnastiken tränade jag på att förflytta mig. Hos arbetsterapeuten tränade jag tränade jag vänster hand. Jag fick knäppa klädnypor och skruvade skruvar.


1991-12-31

Vi firade nyårsafton tillsammans med familjen Grip. Vi spelade Bingo allihop, Johan och jag spelade dator.


1992-01-01

Jag har klätt på mig helt själv.


1992-01-07

Tillbaka på Rehab, jag har träna. Har löst ett halvt korsord.

Jag har varit hos Ingrid (arbetsterapeuten) och tränat olika minnesuppgifter. Jag börjande köra rullstolen själv, genom att sparka mig fram med båda fötterna.

Jag är hos arbetsterapeuten två gånger varje dag.

På eftermiddagen spelade vi memory.


1992-01-08

Till frukost åt jag mjölk, smörgås och åt fil. Hos Åsa fick jag svara på svåra och lätta frågor. På arbetsterapin fick jag träna lite på siffror. Började att pussla på Sverigepusslet.

På morgonen duschade jag mig själv och klädde på mig själv. Och knöt skorna. Jag har även fått tid för MR-röntgen den 22/1 klockan 15.45


1992-01-09

Jag har jobbat med matteuppgifter på data. På kvällen var Catrin, Niklas och pappa här och vi spelade kort.


1992-01-10

Jag har läst en berättelse och svarat på frågor om va den handlade om, det gick bra. Ritat och klippt ut klotväven till pärmen.


1992-01-12

Vi gjorde en promenad i solen. Jag har löst ett korsord och har haft lite matte.


1992-01-13

Idag har jag pusslat och klistrat på min pärm.


1992-01-14

Limmat fast klotväv på min pärm.


1992-01-15

Jag åt choklad och smörgåsar till frukost. Jag har jobbat med en skrivuppgift på eftermiddagen.


1992-01-16

Inatt har jag sovit hemma, det var jätteskönt. Sedan limmat färdigt min pärm.


1992-01-17

Jag har skickat in svaren på en frågetävling till 8-sidor.


1992-01-19

Idag hade jag sovmorgon. Sedan löste jag ett korsord. Va runt lite och tittade på TV.


1992-01-20

Jag var hos en logoped sedan åkte jag till arbetsterapin. Sedan hade vi lite skolarbete, jag räknade.


1992-01-21

Jag har gjort klart min pärm och lagt Sverigepusslet.


1992-01-23

Jag har sovit en stund på förmiddagen. Jag har valt ut färgen till en ny papperskorg.

På eftermiddagen var jag i skolan, och nu är jag på arbetsterapin. Jag har jobbat lite med papperskorgen.


1992-01-24

Jag har jobbat med min papperskorg. Kopierat ett tårtrecept.


1992-01-25

Har idag hjälpt mamma att baka. På kvällen var jag på 15-års kalas hos min kompis.


1992-01-26

Var ute och gick en promenad i solen. Löste korsord och spelade Miljonspelet.


1992-01-27

Mamma var här, vi spelade kort.


1992-01-28

Det är en grå dag. Det går bättre att klä på sig, att ta sig från sängen till rullstolen. Jag har jobbat med papperskorgen. Jag har varit på EEG. Hon ritade i huvudet på mig. Och satte på elektroner på mig. Sedan fick ja ligga helt stilla i ca 30 minuter.


1992-01-29

Vi pusslade på förmiddagen.

På eftermiddagen arbetade vi med papperskorgen och var ute och gick.


1992-01-30

Jag har pusslat och målat min papperskorg.


1992-02-01

Har varit på dop. Jan och Catrins pojke döptes till Torbjörn.


1992-02-03

Tränat minnet med olika uppgifter.

Jag har bakat negerbollar.


1992-02-04

Jag var i köket idag och gjorde våfflor. Jag åkte till gymnastiken själv.


1992-02-05

Jag har tränat ord.


1992-02-06

Hjärngymnastik, löst olika uppgifter.


1992-02-07

Vi har tittat på badet och verkstaden och sedan spelat memory.


1992-02-08

Vi var på bio och tittade på Golfan med Lasse Åberg, sedan gick vi till Mc Donalds och åt. Krille var också med.


1992-02-09

En slödag, Stefan har varit hemma över helgen. Catrin och Niklas var och hälsade på.


1992-02-10

Jag har jobbat med papperskorgen och spelat Chinaschack.


1992-02-11

Jag var hos tandläkaren där räknade de mina tänder, och tittade även om jag hade några hål.

Jag var på Datatomografi jag fick ligga på en bänk. Jag fick dricka ett medel och sedan åkte bänken in i kameran. Det dröjde fem minuter ungefär.


1992-02-14

Mamma, pappa oh jag träffade läkarteamet, de tyckte att jag var bra.


1992-02-15

Pappa och jag tränade, jag kröp och låg på knä. Mira var här. Jag tittade på OS.


1992-02-16

Det snöade, den första riktiga snön denna vintern.


1992-02-17

Jag gjorde färdigt papperskorgen. Spelade Alfapet och förlorade, det var roligt.


1992-02-18

Jag, pappa och klassen var i Oskarshamn, på kärnkraftsverket.


1992-02-19

Jag har tränat minnet och berättat vad vi gjorde på kärnkraftsverket. Spelade memory. Börjat med en tidskriftssamlare.


1992-02-20

Jag har sovit hemma och tittat på ishockey. Det var Tjeckerna mot Sverige, det blev 3-1 till Tjeckerna.

Jag har tyvärr spelat Alfapet.


1992-02-24

Jag målade min tidskriftssamlare. Sedan spelade jag memory, tyvärr. Det är måndag morgon och mitt huvud värker.


1992-02-25

Planerar inför eftermiddagen, jag ska baka muffins.


1992-02-26

Jag har spelat, Resan.

Inatt har jag sovit hemma. Nu har jag varit på Arbetsterapin och jobbat med min tidskriftssamlare. Sedan ska jag till sjukgymnastiken.


1992-02-28

På morgonen duschade jag och gjorde sedan klart min veckade lampskärm.

På kvällen gick jag i ett fackeltåg mot rasism med mina klasskamrater.


1992-03-02

Jag har varit hos Kristian och spelat spel.


1992-03-03

Jag klippte ut papper till en lampskärm. Vi var ute och gick och fikade på café Louise.


1992-03-04

På kvällen var jag på KFUM och tränade Renju.


1992-03-05

Jag var på Cystoscopi det var obehagligt, på kvällen var jag och tittade på när HV spelade mot Malmö.


1992-03-06

Jag var på Flahutskolan på en SO-timma. Peter hade precis haft matteprov med dem, lektionen innan. Det var roligt att vara i skolan och träffa alla gamla vänner.


1992-03-08

Vi var på kalas hos Catrin och Niklas, det var Niklas som fyllde 21 år idag.


1992-03-09

Jag gjorde klart min lampskärm.


1992-03-12

Idag har jag blivit opererad. De har tagit bort en sten i min blåsa. Det gjorde lite ont och var obehagligt, jag låg på kirurgen.


1992-03-13

Idag är det 6 månader sedan jag krockade med tåget. Fick åka hem från sjukhuset idag.


1992-03-16

Åkte tillbaka till Rehab. Jag var på Arbetsterapin, påbörjade tre stycken pärmar.


1992-03-17

Jag har varit hos tandläkaren mamma var med.


1992-03-18

Jag har jobbat med pärmarna.


1992-03-19

Gullmaj och Arne var och hälsade på. Länsteatern var och sjöng på kvällen.


1992-03-20

På kvällen var gänget här, det var skoj.


1992-03-21

Var en sväng på stan. Krille var här och vi spelade spel och kort.


1992-03-22

Jag har cyklat på en testcykel, 5 km. Catrin och Niklas var här.


1992-03-26.

Jag har läst "Bertils betraktelser?". Det handlar om Bert och hans öden. Jag tycker att den är bra, för den är rolig.


1992-03-29

Jag var på dop idag. Det var Hampus som döptes. Han började skrika när prästen döpte honom. Prästen visade honom då för Marcus, så slutade han att skrika.


1992-03-30

Stefan var med på Rehab. På kvällen var vi hos Catrin där vi åt Taco.


1992-03-31

Jag fick idag veta att jag får börja på dagvården, det var jätteskönt.


1992-04-03

Jag blev idag utskriven från Rehab. Vi var i Månsarpsskolan och hälsade på Henrik.


1992-04-04

Har tränat hårt balansen, och cyklade. Vi var ute och gick lite.


1992-04-05

Jag har varit på KFUM, där de spelar Renju-SM, Ingvar vann och Stefan kom på fjärde plats.


1992-04-06

Har börjat på dagvården idag.


1992-04-07

Kröp till TV:n och bytte kanal.


1992-04-08

Var på A6 på eftermiddagen. På kvällen åkte jag till KFUM och tränade.


1992-04-10

På kvällen var gänget här, PA bjöd på pizza.


1992-04-11

Det var jättefint väder och vi satt på altanen hela dagen.


1992-04-13

Idag regnar det. Jag har varit hos logopeden. Nu är jag på arbetsterapin. Henrik 10 år.


1992-04-14

Vi var på Ryfors och köpte godis.


1992-04-15

Bengt började träna mig i att gå i trappor.


1992-04-16

Vi åkte till Stefan i Hallunda, Stockholm.


1992-04-17

Det var en lång fredag. Mormor kom senare och vi åkte gemensamt till Bengt i Salem.


1992-04-18

Påskafton

Vi var hos mormor och firade.


1992-04-19

Påskdagen

Vi var hos Stig och Anita i Tullinge. Jag gick mycket i trappor.


1992-04-20

Annandag påsk

Vi åkte hem från Stockholm.


1992-06-02

Jag var på Rehab och blev inskriven. På eftermiddagen var jag hos Thulin och klippte gräset.


1992-06-03

Var på Rehab och sedan var jag med och tittade när mina kompisar spelade fotboll. Men det gick inte så bra, de förlorade med 4-2.


1992-06-04

Jag vaknade vid åtta av klockan. Åkte till Rehab vid halv tio. Idag bakade jag muffins på arbetsterapin. När jag kom hem gick jag till Krille.


1992-06-05

Jag slutade 11.30 på Rehab men åkte hem 12.30. På kvällen spelade jag, mamma och pappa krocket. Sedan gick vi ner till ån och hämtade Henrik som fiskade.


1992-06-06

Vi hissade flaggan för det är Svenska flaggans dag. På eftermiddagen kom familjen Sjöberg. Jag och Mikael spelade dator mest.


1992-06-08

Vi har varit i Skillingaryd och hälsade på Inger, Lasse och Fredrik. Men Jan och Ulrika hade också åkt dit idag med sina barn. Vi cyklade mest tandemcykel.


1992-06-09

Fick nytt schema på Rehab idag. Var hemma vid halv tre. Vid halv fem åt vi middag, sedan gick vi en promenad.


1992-06-10

Jag kom hem från Rehab vid halv tre. Sedan kom Krille, vi spelade biljard. Det blev 1-1 i biljarden mellan oss. Sedan spelade vi dator. På kvällen tittade jag på TV när EM började. Sverige spelade mot Frankrike, det slutade 1-1.


1992-06-11

När jag kom hem bakade jag tre sockerkakor. Sedan spelade jag lite dator. På kvällen var det fotboll. Danmark - England 0-0.


1992-06-12

Jag slutade halv tolv på Rehab, då hämtade pappa mig. Vi åkte hem och åt middag. Sedan åkte vi med husvagnen till Karlsborg med favoritfaster, Lasse och Fredrik.

EM resultat:

Holland - Skottland 1-0

OSS - Tyskland 1-1


1992-06-13

När vi hade ätit färdigt gick vi och tittade på Vätternrundan. På eftermiddagen åkte vi trampbåt. När vi var klara med det, badade jag, Henke och pappa. Sedan kom Stefan från Stockholm, som även han har semester nu. Sedan gick vi på tivoli.


1992-06-14

Vi åkte hem från Karlsborg. Vi spelade fotboll mot Haga, förlorade med 4-0.

Dagens EM:

Frankrike - England 0-0

Sverige - Danmark 1-0


1992-06-15

På Rehab gjorde jag chokladcigarrer på nötter. Jag var och klippte gräset hos Thulin. När vi var där kom Thorbjörn Åberg som skulle ta in hans post medan han var borta.

Dagens EM:

Skottland - Tyskland 0-2

Holland - OSS 0-0


1992-06-16

Pappa och jag var och lånade Ingers och deras tandemcykel.


1992-06-17

När jag kom hem spelade jag dator och efter en stund kom även Krille. När vi hade spelat klart så åkte jag och tittade på när vi spelade fotboll mot Taberg. Vi vann med 3-0.

EM resultat:

Sverige - England 2-1

Frankrike - Danmark 1-2


1992-06-18

Jag och pappa cyklade Ekerrydsrundan den är två mil. Det tog en timme för oss att cykla denna.

EM resultat:

Tyskland - Holland 1-3

Skottland - OSS 3-0


1992-06-19

Midsommarafton

Vi plockade ris till midsommarstången. Sedan dansade vi runt stången. Sedan dansade vi runt stången. På kvällen kom familjen Hederos till oss.


1992-06-20

Midsommardagen

Jag och Stefan cyklade ett varv runt Ekerödssjön, på ca två mil. På kvällen grillade vi flintastek.


1992-06-21

Vi var på kyrkogården. Sedan åkte vi till A6 och handlade ett kassetstell. På kvällen åkte vi till Catrin.

EM resultat:

Sverige - Tyskland 2-3


1992-06-22

Mira var här på eftermiddagen. Pappa och jag cyklade till Smörvik och hem genom skogen.

EM resultat:

Danmark - Holland ?


1992-06-23

Jag hade med mig hem idag, en hem målad korg, med en hemvävd duk i. Samt hade jag gjort mazariner på arbetsterapin som jag lade i korgen. Mamma och pappa firar idag silverbröllop (25 år sedan de gifte sig).


1992-06-26

Idag blev jag utskriven från Rehab och har redan tid för inskrivning.


1992-06-29

Första dagen på min semester ,väldigt skönt.


1992-07-04

Mamma, pappa, Stefan, Henrik och jag var i Härån och paddlade kanot, hela dagen.


1992-07-06

"Jompan" kom hem från Kanada. Han och hans familj var här och fikade. Jag fick en keps av honom från Calgary Flames. På kvällen var jag och pappa och klippte gräset hos Thulin.


1992-07-07

Pappa har gjort en "vingelpelle" åt mig. Vi har spelat badminton och cyklat Ekerydsrundan.


1992-07-08 - 1992-07-21

Semester

Vi åkte på semester med Favoritfaster, Lasse och Fredrik. Vi åkte till St. Annas skärgård. Vi var ute och åkte skärgårdsbåt som var en bilfärja. En dag var vi på Arkösund. Sedan åkte vi till Oxelösund. Vi besökte Trosa och Tullgrans slott. Dom hade sköna soffor tyckte jag och Lasse. Sedan åkte vi till Vagnhärad och åt pizza. Sedan förflyttade vi oss till Finspång. På morgonen åkte vi till Reijmyre glasbruk.

Det är den 18:e Juli och familjen Svenssons har åkt hem. Vi fortsatte själva mot Askersund. I Askersund var vi i en jättefin kyrka. Resan gick vidare till Vadstena, som uttalas Vasstena, där vi gick en kloster-rutt och tittade på nunnor. Sedan åkte vi hem.

Under semestern har jag också tränat. Jag har stått på "vingelpelle". Stått på ett ben och hoppat, vi kasade boll och spelade minigolf och badminton. Spelade Rosa Pantern med Fredde varje dag och har också spelat en hel del kort, Master Mind mm.


2002-07-24

Stefan kom hem med Stig och Anita. Idag har jag målat altanen, nästan själv.


2002-07-25

Jag var med Catrin, Nicke, Madde och Bacon på Rocktåget på High Capparall. Det var jättebra.


2002-07-26

Vi har varit i Gränna idag och tittat på Polkagristillverkning, Andremuseet och glasmuseet.


2002-07-27

Jag blev idag inskriven på Rehab igen. Jag hade Bengt på sjukgymnastiken. Jag fick vänta på taxin en timme.


2002-07-28

Taxin kommer halv tio och jag börjar klockan tio med arbetsterapi.


2002-07-29

På kvällen var Gullmaj och Arne hemma här. Senare kom även Catrin och Niklas.


2002-07-30

Jag gick bort till Krille.


2002-07-31

Jag slutade vid lunch, ca: 11.30. Krille och jag var tillsammans hela dagen.


2002-08-01

Pappa och jag cyklade Ekerysrundan.


2002-08-02

Sparkade fotboll med mamma för första gången. Sedan slog jag mamma i boccia.


2002-08-03

När jag kom hem var P-A och Danne här hemma, vi spelade Jägersro tills pappa kom hem. Efter maten åkte jag och pappa och tränade.

Jag fick en T-shirt av P-A från Amerika.


2002-08-04

Idag slutade Bengt på Rehab och började på APRIL-projektet. På Arbetsterapin skriver jag recept på datorn. På gymnastiken tränar jag att gå rätt, balansträning och cykla.


2002-08-07(till 09)

Mif:s träningsläger i Hestra. Jag åkte hemifrån klockan 8.00 från Månsarp i en minibuss med halva vårt lag i andra halvan åkte i en annan minibuss. I Hestra bodde vi i en skola, vårt lag bodde i myset med TV och video. På kvällarna hyrde vi videofilmer och tittade på. På dagarna tränade vi och spelade matcher. Vi delade upp lag med 78:orna en dag. På lördagen spelade vi mot ledarna, 2-2 vid full tid, så det fick avslutas med hjälp av straffar. Vi lyckades vinna denna straffläggning, så vi slog våra ledare. Mamma var med och spelade fotboll också, hon var målvakt, i det kvinnliga ledarlaget som spelade mot

F-14, de förlorade med 4-1. På kvällen hade vi 5-kamp.

På kvällen sedan åt vi korv, fast vi åt inte så mycket för att vi åkte senare och åt pizza och kebab i Gislaved.

Vi spelade en match mot Tranemo, men förlorade med 8-0. Klockan fyra åkte vi hem igen. Vi hade sovit åtta timmar sammanlagt på lägret, så jag somnade redan klockan åtta på kvällen när jag kom hem och sov ända till klockan var elva dagen därpå, som var måndag.


Dessa dagboks anteckningar är rättade i stavning och grammatiskt till viss del.

3.


JP-interjuv, min 15-årsdag

Jönköpings Posten - dagen efter


JP (Lördagen den 14:e september)

Krockade med tåg vid övergång,

15-årig pojke svårt skadad.


En 15-årig pojke skadades i går svårt efter en tågolycka vid en obevakad järnvägsövergång i Månsarp.

15-åringen skulle köra över rälsen med sin moped, när tåget plötsligt kom farande.

Tillståndet för pojken var på fredagskvällen kritiskt.


Allting gick mycket fort. Klockan var 16.22 och tåget från Vaggeryd med riktning mot Jönköping passerade tavlan som markerade att lokföraren skulle ge en signal, vilket han också gjorde.


Signalen hördes tydligt genom skogen och fram till den obevakade övergången där den otrafikerade skogsvägen korsar spåret. Men pojken på mopeden hörde inte signalen eftersom att han hade hjälmen på sig.


Inga skyltar


Det finns inga som helst skyltar vid övergången, som passerades dagligen av motionärer, cyklister och mopedister. Dessutom är sikten söderut mycket dålig.


Enligt lokförarens och en passagerares vittnesmål körde mopedisten rakt ut på spåret i hög fart, utan att se sig om. Lokföraren såg pojken bara några meter innan olyckan var ett faktum. Han drog i nödbromsen, och efter 150 meter hade tåget stannat.


Tack vare hjälmen!


Den 15-årige pojken överlevde kollisionen, troligen tack vare att han bar hjälm, men hans tillstånd var så sent som igår kväll kritiskt.


Tåget kunde efter drygt en halvtimme fortsätta in mot Jönköping, med en ny lokförare. Den man som körde tåget vid olyckstillfället, togs snabbt om hand av SJ:s krisgrupp.


Inga andra skadades vid olyckan.


Min 15-årsdag:


Jag talade om för pappa och Helene att jag ville gå på toaletten, minnet är väldigt kort, hade glömt att jag inte kunde gå:


En vanlig dag


Mina egna dagboksanteckningar:


1991-12-16

Arbetsterapin - Ritat linjer efter siffror

Pussel, börjat med min pärm

Sjukgymnastik


1991-12-17

Vi var hos tandläkaren och tog kort på tänderna.

Fick tårta när jag kom tillbaka.

På träningen, tränade jag.

På eftermiddagen tränade jag förflyttning, balans och hållning. Sedan kom jag ner på golvet. Först låg jag ner sedan ställde jag mig på alla fyra och därefter steg jag upp på knä. Till sist ställde jag mig upp och gick till sist och satte mig i rullstolen.


1991-12-18

På sjukhuset tränade jag överflyttning, uppresning till stående med stöd för händerna och balans. Sedan låg jag ner och vände på mig över till mage. Sedan stannade jag på alla fyra, för att sedan försöka krypa, men jag orkade inte så länge.

På arbetsterapin:

Tränade min hand med klädnypor. Ritade och klippte ut mina delar till pärmen som jag skulle tillverka.


1991-12-19

Arbetsterapin, Albert bjöd på tårta och vi spelade Fia 10.00-11.00.

Gymnasten, Agneta har böjt mina ben och armar, samt tränat för förflyttning mellan rullstol och stol. Samt tränat att vända från rygg till mage samt stått på alla fyra, samt ställt mig upp till stående, nigit och rätat på benen igen.


1991-12-20

Arbetsterapin, plockade klädnypor och skruvade skruvar, samt jobbat med pärmen.


1991-12-21

Hade idag permition, en av de första. Var ute och plockade tallris. Kristian kom och hälsade på , vi spelade luffarschack. Sedan kom Markus H och Marcus E med en julklapp från klassen. Det var ett kassettband av Tomas Ledin, som skulle spels mycket!!!


1991-12-22

Jag klädde på mig själv. Sedan hade vi gymnastik på mattan. Sedan klädde vi julgranen.


1991-12-23

Har varit på Rehab idag för gymnastik och arbetsterapi. Hemma gjorde vi sedan julgodis och spelade olika spel.


1991-12-24

Var och hämtade Stefan på flygplatsen. Gick sedan uppför trappan (med hjälp av pappa) och duschade. På eftermiddagen åkte vi till Skillingaryd och firade jul, tillsammans med min faster och hennes familj.


1991-12-26

Stefan och jag spelade Renju. Mina kusiner var här och åt middag.


1991-12-27

Var på Rehab och tränade och köpte en stereo.


1991-12-30

Var på Rehab och tränade. På gymnastiken tränade jag på att förflytta mig. Hos arbetsterapeuten tränade jag på att förflytta mig. Hos arbetsteraputen tränade jag tränade jag vänster hand. Jag fick knäppa klädnypor och skruvade skruvar, med en hand.


1991-12-31

Vi firade nyårsafton tillsammans med familjen Grip. Vi spelade Bingo allihopa, Johan och jag spelade dator.


1992-01-01

Jag har klätt på mig helt själv.


1992-01-07

Tillbaka på Rehab, jag har träna. Har löst ett halvt korsord. Jag har varit hos Ingrid (arbetsterapeuten) och tränat lite olika minnesuppgifter. Jag börjande köra rullstolen själv, genom att sparka mig fram med båda fötterna. Jag är hos arbetsterapeuten två gånger varje dag.
På eftermiddagen spelade vi memory.

1992-01-08

Till frukost åt jag mjölk, smörgås och åt fil. Hos Åsa fick jag svara på svåra och lätta frågor. På arbetsterapin fick jag träna lite på siffror. Började att pussla på Sverigepusslet.
På morgonen duschade jag mig själv och klädde på mig själv. Och knöt skorna. Jag har även fått tid för MR-röntgen den 22/1 klockan 15.45


1992-01-09

Jag har jobbat med matteuppgifter på data. På kvällen var Catrin ,Niklas och pappa här och vi spelade kort.


1992-01-10

Jag har läst en berättelse och svarat på frågor om va den handlade om, det gick bra. Ritat och klippt ut klotväven till en ny pärm.


1992-01-12

Vi gjorde en promenad i solen. Jag har löst ett korsord och har haft lite matte.


1992-01-13

Idag har jag pusslat och klistrat på min pärm.


1992-01-14

Limmat fast klotväv på min pärm.


1992-01-15

Jag åt choklad och smörgåsar till frukost. Jag har jobbat med en skrivuppgift på eftermiddagen.


1992-01-16

Inatt har jag sovit hemma, det var jätteskönt. Sedan limmat färdigt min pärm.


1992-01-17

Jag har skickat in svaren på en frågetävling till 8-sidor.


1992-01-19

Idag hade jag sovmorgon. Sedan löste jag ett korsord. Var runt lite och tittade på TV.


1992-01-20

Jag var hos min logoped sedan åkte jag till arbetsterapin. Sedan hade vi lite skolarbete, jag räknade idag.


1992-01-21

Jag har gjort klart min pärm och lagt Sverigepusslet på arbetsterapin idag.


1992-01-23

Jag har sovit en stund på förmiddagen. Jag har valt ut färgen till en ny papperskorg.

På eftermiddagen var jag i skolan, och nu är jag på arbetsterapin. Jag har jobbat lite med papperskorgen.


1992-01-24

Jag har jobbat med min papperskorg. Kopierat ett tårtrecept.


1992-01-25

Har idag hjälpt mamma att baka. På kvällen var jag på 15-års kalas hos min kompis.


1992-01-26

Var ute och gick en promenad i solen. Löste korsord och spelade Miljonspelet.


1992-01-27

Mamma var här, vi spelade kort.


1992-01-28

Det är en grå dag. Det går bättre att klä på sig, att ta sig från sängen till rullstolen. Jag har jobbat med papperskorgen. Jag har varit på EEG. Hon ritade i huvudet på mig. Och satte på elektroner på mig. Sedan fick ja ligga helt stilla i ca 30 minuter.


1992-01-29

Jag pusslade på förmiddagen.
På eftermiddagen arbetade jag med papperskorgen och var ute och gick.


1992-01-30

Jag har pusslat och målat min papperskorg.


1992-02-01

Har varit på dop. Jan och Catrins pojke döptes till Torbjörn.


1992-02-03

Tränat minnet med olika uppgifter.
Jag har bakat negerbollar.


1992-02-04

Jag var i köket idag och gjorde våfflor. Jag åkte till gymnastiken själv.


1992-02-05

Jag har tränat ord.


1992-02-06

Hjärngymnastik, löst olika uppgifter.


1992-02-07

Vi har tittat på badet och verkstaden, sedan spelat memory.


1992-02-08

Vi var på bio och tittade på Golfan med Lasse Åberg, sedan gick vi till Mc Donalds och åt. Krille var också med.


1992-02-09

En slödag, Stefan har varit hemma över helgen. Catrin och Niklas var och hälsade på.


1992-02-10

Jag har jobbat med papperskorgen och spelat China-schack.


1992-02-11

Jag var hos tandläkaren där räknade de mina tänder, och tittade även om jag hade några hål.
Jag var på Datatomografi jag fick ligga på en bänk. Jag fick dricka ett medel och sedan åkte bänken in i kameran. Det dröjde fem minuter ungefär.


1992-02-14

Mamma, pappa och jag träffade läkarteamet, de tyckte att jag var bra.


1992-02-15

Pappa och jag tränade, jag kröp och låg på knä. Mira var här. Jag tittade på OS.


1992-02-16

Det snöade, den första riktiga snön denna vintern.


1992-02-17

Jag gjorde färdigt papperskorgen. Spelade Alfapet och förlorade, det var roligt ändå.

 
1992-02-18

Jag, pappa och klassen var i Oskarshamn och tittade på kärnkraftsverket där.


1992-02-19

Jag har tränat minnet och berättat vad vi gjorde på kärnkraftsverket. Spelade memory. Börjat med ytterligare en tidskriftssamlare.


1992-02-20

Jag har sovit hemma och tittat på ishockey. Det var Tjeckerna mot Sverige, det blev 3-1 till Tjeckerna.
Jag har förlorat i Alfapet ikväll, tyvärr.

1992-02-24

Det är måndag morgon och mitt huvud verker.
Jag målade min tidskriftssamlare. Sedan spelade jag memory, men jag förlorade tyvärr.

1992-02-25

Planerar inför eftermiddagen, jag ska baka muffins.


1992-02-26

Jag har spelat kartongspelet, Resan.
Inatt har jag sovit hemma. Nu har jag varit på Arbetsterapin och jobbat med min tidskriftssamlare. Sedan ska jag till sjukgymnastiken.


1992-02-28

På morgonen duschade jag och gjorde sedan klart min veckade lampskärm.
På kvällen gick jag i ett fackeltåg mot rasism med mina klasskamrater i Månsarp.


1992-03-02

Jag har varit hos Kristian och spelat spel.


1992-03-03

Jag klippte ut papper till en lampskärm. Vi var ute och gick och fikade på café Louise.


1992-03-04

På kvällen var jag på KFUM och tränade Renju.


1992-03-05

Jag var på Cystoscopi det var obehagligt, på kvällen var jag och tittade på när HV spelade mot Malmö.


1992-03-06

Jag var på Flahutskolan på en SO-timma. Peter hade precis haft matteprov med dem, lektionen innan. Det var roligt att vara i skolan och träffa alla gamla vänner.


1992-03-08

Vi var på kalas hos Catrin och Niklas, det var Niklas som fyllde 21 år idag.


1992-03-09

Jag gjorde klart min lampskärm.


1992-03-12

Idag har jag blivit opererad. De har tagit bort en sten i min blåsa. Det gjorde lite ont och var obehagligt, jag låg på kirurgen.


1992-03-13

Idag är det 6 månader sedan jag krockade med tåget. Fick åka hem från sjukhuset idag.


1992-03-16

Åkte tillbaka till Rehab. Jag var på Arbetsterapin, påbörjade tre stycken pärmar.


1992-03-17

Jag har varit hos tandläkaren, mamma var med.


1992-03-18

Jag har jobbat med pärmarna.


1992-03-19

Gullmaj och Arne var och hälsade på. Läns-teatern var och sjöng här på kvällen.


1992-03-20

På kvällen var gänget här, det var skoj.


1992-03-21

Var en sväng på stan. Krille var här och vi spelade spel och kort.


1992-03-22

Jag har cyklat på en testcykel, 5 km. Catrin och Niklas var här.


1992-03-26.

Jag har läst "Bertils betraktelser". Det handlar om Bert och hans öden. Jag tycker att den är bra, för den är rolig.


1992-03-29

Jag var på dop idag. Det var Hampus som döptes. Han började skrika när prästen döpte honom. Prästen visade honom då för Marcus, så slutade han att skrika.


1992-03-30

Stefan var med på Rehab. På kvällen var vi hos Catrin där vi åt Tacco.


1992-03-31

Jag fick idag veta att jag får börja på dagvården, det var jätteskönt.


1992-04-03

Jag blev idag utskriven från Rehab. Vi var i Månsarpsskolan och hälsade på Henrik.


1992-04-04

Har tränat hårt balansen, och cyklade. Vi var ute och gick lite.


1992-04-05

Jag har varit på KFUM, där de spelar Renju-SM, Ingvar vann och Stefan kom på fjärde plats.


1992-04-06

Har börjat på dagvården idag.


1992-04-07

Kröp till TV:n och bytte kanal.


1992-04-08

Var på A6 på eftermiddagen. På kvällen åkte jag till KFUM och tränade.


1992-04-10

På kvällen var gänget här, PA bjöd på pizza.


1992-04-11

Det var jättefint väder och vi satt på altanen hela dagen.


1992-04-13

Idag regnar det. Jag har varit hos logopeden. Nu är jag på arbetsterapin. Henrik 10 år.


1992-04-14

Vi var på Ryfors och köpte godis.


1992-04-15

Bengt började träna mig i att gå i trappor.


1992-04-16

Vi åkte till Stefan i Hallunda, Stockholm.


1992-04-17

Det var en lång fredag. Mormor kom senare och vi åkte gemensamt till Bengt i Salem.


1992-04-18

Påskafton

Vi var hos mormor och firade.


1992-04-19

Påskdagen

Vi var hos Stig och Anita i Tullinge. Jag gick mycket i trappor.


1992-04-20

Annandag påsk

Vi åkte hem från Stockholm.


1992-06-02

Jag var på Rehab och blev inskriven. På eftermiddagen var jag hos Thulin och klippte gräset.


1992-06-03

Var på Rehab och sedan var jag med och tittade när mina kompisar spelade fotboll. Men det gick inte så bra, de förlorade med 4-2.


1992-06-04

Jag vaknade vid åtta av klockan. Åkte till Rehab vid halv tio. Idag bakade jag muffins på arbetsterapin. När jag kom hem gick jag till Krille.


1992-06-05

Jag slutade 11.30 på Rehab men åkte hem 12.30. På kvällen spelade jag, mamma och pappa krocket. Sedan gick vi ner till ån och hämtade Henrik som fiskade.


1992-06-06

Vi hissade flaggan för det är Svenska flaggans dag. På eftermiddagen kom familjen Sjöberg. Jag och Mikael spelade dator mest.


1992-06-08

Vi har varit i Skillingaryd och hälsade på Inger, Lasse och Fredrik. Men Jan och Ulrika hade också åkt dit idag med sina barn. Vi cyklade mest tandemcykel.


1992-06-09

Fick nytt schema på Rehab idag. Var hemma vid halv tre. Vid halv fem åt vi middag, sedan gick vi en promenad.


1992-06-10

Jag kom hem från Rehab vid halv tre. Sedan kom Krille, vi spelade biljard. Det blev 1-1 i biljarden mellan oss. Sedan spelade vi dator. På kvällen tittade jag på TV när EM började. Sverige spelade mot Frankrike, det slutade 1-1.


1992-06-11

När jag kom hem bakade jag tre sockerkakor. Sedan spelade jag lite dator. På kvällen var det fotboll. Danmark - England 0-0.


1992-06-12

Jag slutade halv tolv på Rehab, då hämtade pappa mig. Vi åkte hem och åt middag. Sedan åkte vi med husvagnen till Karlsborg med favoritfaster, Lasse och Fredrik.

EM resultat:

Holland - Skottland 1-0

OSS - Tyskland 1-1


1992-06-13

När vi hade ätit färdigt gick vi och tittade på Vätternrundan. På eftermiddagen åkte vi trampbåt. När vi var klara med det, badade jag, Henke och pappa. Sedan kom Stefan från Stockholm, som även han har semester nu. Sedan gick vi på tivoli.


1992-06-14

Vi åkte hem från Karlsborg. Vi spelade fotboll mot Haga, förlorade med 4-0.

Dagens EM:

Frankrike - England 0-0

Sverige - Danmark 1-0


1992-06-15

På Rehab gjorde jag chokladcigarrer på nötter. Jag var och klippte gräset hos Thulin. När vi var där kom Thorbjörn Åberg som skulle ta in hans post medans han var borta.

Dagens EM:

Skottland - Tyskland 0-2

Holland - OSS 0-0


1992-06-16

Pappa och jag var och lånade Ingers och deras tandemcykel.


1992-06-17

När jag kom hem spelade jag dator och efter en stund kom även Krille. När vi hade spelat klart så åkte jag och tittade på när vi spelade fotboll mot Taberg. Vi vann med 3-0.

EM resultat:

Sverige - England 2-1

Frankrike - Danmark 1-2


1992-06-18

Jag och pappa cyklade Ekerrydsrundan den är två mil. Det tog en timme för oss att cykla denna.

EM resultat:

Tyskland - Holland 1-3

Skottland - OSS 3-0


1992-06-19

Midsommarafton

Vi plockade ris till midsommarstången. Sedan dansade vi runt stången. På kvällen kom familjen Hederos till oss.


1992-06-20

Midsommardagen

Jag och Stefan cyklade ett varv runt Ekerödssjön, på ca två mil. På kvällen grillade vi flintastek.


1992-06-21

Vi var på kyrkogården. Sedan åkte vi till A6 och handlade ett kassettställ. På kvällen åkte vi till Catrin.

EM resultat:

Sverige - Tyskland 2-3


1992-06-22

Mira var här på eftermiddagen. Pappa och jag cyklade till Smörvik och hem genom skogen.

EM resultat:

Danmark - Holland ?


1992-06-23

Jag hade med mig hem idag, en hem målad korg, med en hemvävd duk i. Samt hade jag gjort mazariner på arbetsterapin som jag lade i korgen. Mamma och pappa firar idag silverbröllop (25 år sedan de gifte sig).


1992-06-26

Idag blev jag utskriven från Rehab och har redan tid för inskrivning.


1992-06-29

Första dagen på min semester, väldigt skönt.


1992-07-04

Mamma, pappa, Stefan, Henrik och jag var i Härån och paddlade kanot, hela dagen.


1992-07-06

"Jompan" kom hem från Kanada. Han och hans familj var här och fikade. Jag fick en keps av honom från Calgary Flames. På kvällen var jag och pappa och klippte gräset hos Thulin.


1992-07-07

Pappa har gjort en "vingelpelle" åt mig. Vi har spelat badminton och cyklat Ekerydsrundan.


1992-07-08 - 1992-07-21

Semester

Vi åkte på semester med Favoritfaster, Lasse och Fredrik. Vi åkte till St. Annas skärgård. Vi var ute och åkte skärgårdsbåt som var en bilfärja. En dag var vi på Arkösund. Sedan åkte vi till Oxelösund. Vi besökte Trosa och Tullgrans slott. Dom hade sköna soffor tyckte jag och Lasse. Sedan åkte vi till Vagnhärad och åt pizza. Sedan förflyttade vi oss till Finspång. På morgonen åkte vi till Reijmyre glasbruk.

Det är den 18:e Juli och familjen Svenssons har åkt hem. Vi fortsatte själva mot Askersund. I Askersund var vi i en jättefin kyrka. Resan gick vidare till Vadstena, som uttalas *Vasstena*, där vi gick en kloster-rutt och tittade på nunnor. Sedan åkte vi hem.

Under semestern har jag också tränat. Jag har stått på "vingelpelle". Stått på ett ben och hoppat, vi kasade boll och spelade minigolf och badminton. Spelade Rosa Pantern med Fredde varje dag och har också spelat en hel del kort, Master Mind mm.


2002-07-24

Stefan kom hem med Stig och Anita. Idag har jag målat altanen, nästan själv.


2002-07-25

Jag var med Catrin, Nicke, Madde och Bacon på Rocktåget på High Capparall. Det var jättebra.


2002-07-26

Vi har varit i Gränna idag och tittat på Polkagristillverkning, Andrémuseet och glasmuseet.


2002-07-27

Jag blev idag inskriven på Rehab igen. Jag hade Bengt på sjukgymnastiken. Jag fick vänta på taxin en timme.


2002-07-28

Taxin kommer halv tio och jag börjar klockan tio med arbetsterapi.


2002-07-29

På kvällen var Gullmaj och Arne hemma här. Senare kom även Catrin och Niklas.


2002-07-30

Jag gick bort till Krille.


2002-07-31

Jag slutade vid lunch, ca: 11.30. Krille och jag var tillsammans hela dagen.


2002-08-01

Pappa och jag cyklade Ekerysrundan.


2002-08-02

Sparkade fotboll med mamma för första gången. Sedan slog jag mamma i boccia.


2002-08-03

När jag kom hem var PA och Danne här hemma, vi spelade Jägersro tills pappa kom hem. Efter maten åkte jag och pappa och tränade.

Jag fick en T-shirt av PA från Amerika.


2002-08-04

Idag slutade Bengt på Rehab och började på APRIL -projektet. På Arbetsterapin skriver jag recept på datorn. På gymnastiken tränar jag att gå rätt, balansträning och cykla.


2002-08-07(till 09)

Mif:s träningsläger i Hestra. Jag åkte hemifrån klockan 8.00 från Månsarp i en minibuss med halva vårt lag i andra halvan åkte i en annan minibuss. I Hestra bodde vi i en skola, vårt lag bodde i myset med TV och video. På kvällarna hyrde vi videofilmer och tittade på. På dagarna tränade vi och spelade matcher. Vi delade upp lag med 78:orna en dag. På lördagen spelade vi mot ledarna, 2-2 vid full tid, så det fick avslutas med hjälp av straffar. Vi lyckades vinna denna straffläggning, så vi slog våra ledare. Mamma var med och spelade fotboll också, hon var målvakt, i det kvinnliga ledarlaget som spelade mot F-14, de förlorade med 4-1. På kvällen hade vi 5-kamp.

På kvällen sedan åt vi korv, fast vi åt inte så mycket för att vi åkte senare och åt pizza och kebab i Gislaved.

Vi spelade en match mot Tranemo, men förlorade med 8-0. Klockan fyra åkte vi hem igen. Vi hade sovit åtta timmar sammanlagt på lägret, så jag somnade redan klockan åtta på kvällen när jag kom hem och sov ända till klockan var elva dagen därpå, som var måndag.

Dessa dagboks anteckningar är rättade i stavning och grammatiskt till viss del.
image6

En helt vanlig dag såg ut så här:
7.00-7.45 Pappa, Classe är här.

7.45 Dusch

8.30 Frukost, medicin, tandborstning, Martin ska sitta i rullstolen. ADL-träning.

9.15 Vi kör Martin till arbetsterapin. Irene tar emot där.

10.00 Vi hämtar Martin

10.00-10.45 Vila - enligt skiss

10.45 Sjukgymnastik

Vila

12.00-13.30 Mamma Asta kommer

Lunch - sitta i rullstol

ADL-träning

13.30 Vila enligt skiss

14.30 Sjukgymnastik - Annika hit

Stimulering

Äta yoggi

16.30 Classe kommer tar upp Martin på tippbräda

18.30 Sjukgymnastik

Stimulering

Kvällsmat

20.30 Göra i ordning Martin för natten, tandborstning

Vändschema Nattetid


NYTT IDAG!

6/11

* Martin borstar tänderna morgon och kväll. Hibitane tablett. Inga andra mediciner till munnen.

* Vi kör ner Martin till arbetsterapin klockan 9.15 varje dag, Irene tar emot där. Vi hämtar honom 10.00.

* Annika sjukgymnastik klockan 10.45

* Nytt: Annika tar hit en grön matta, som vi kan ha gymnastik "på golvet" med Martin.

* Martin sitter i rullstol vid måltid. Irene har ADL-träning med Martin idag vid lunch.

* Vändschema endast på natten.

* Martin har en ny sked från arbetsterapin.

Var rädda om den. Vanlig sked går att använda.


8/11

Martin sitter i duschstolen och duschar på sin egen toa.


11/11

Irene ordnar en ny duschstol.

* Bra om Martin ligger på vänster sida.

* Röra aktivt på höger arm.

* Vila oftare korta stunder enligt rehabiliteringens sjukgymnast.

* Jobba mycket med armarna.


15/11

* Ny rullstol!

* Den stora har Irene tagit hand om, den + liften.

* Stimuleringstavla borta - onödig nu.

* ½ påse fiberform / dag (Går bra att blanda i yougurt 1 dl).


16/11

Idag klockan 6.00 ringde Martin på sin ringsignal!

Tänk på att Martin kan använda vänster hand med lite hjälp t ex trycka på dörröppnare, hålla i mugg?


18/11

Han tryckte på hissknappen och dörrknappen också. Det gjorde han med höger hand, den har han mera kraft i.

Vi har "lånat" Color-cards från logopeden. Träna på dessa + att vi byter ut dem på onsdag.

Tränat och säga M, Pang, Bom.


19/11

Sked + mugg är lämnat på arbetsterapin.

Martin har en ny kudde i rullstolen. Sytt på band, på skinnet, till rullstolen.

OBS! RÖD PÅ RYGGEN OBS!

Läxa: från Irene - knäppa knappar.
image3
Helene (min sköterska) tar hand om mig...

2.


Mammas dagbok

Mammas dagboksanteckningar


 

13/9

Olyckan


4/10

Sista gången i respirator hem från Linköping till IVA.


10/10

Flyttad till Barn A på Ryhov.


11/10

Första ljudet, när pappa rörde mina ben (tror att det gjorde ont) Marcus på besök.


16/10

Börjar bli lite piggare.


18/10

Grät på morgonen när pappa pratade med mig.

Caroline, Maria, Marie på besök.


19/10

Skrattade när mamma kastade boll med mig.

Började röra på huvudet.

Släpper bollen på kommando.


20/10

Har ätit jättebra idag.

1 dl jordgubbskräm, 2 dl blåbärssoppa.

Har skrattat idag också.


22/10

Åt potatismos ½ port. + 2 dl vätska .

Johan, Per-Anders och Anna var på besök.


25/10

Äter jättebra drygt ½ port. mat + 2 dl nyponsoppa. Soppa + 2½ kräm. Sitter i rullstolen och äter.

Blåste på blåsfjädrarna.

Logopeden har varit här.


26/10

Matvägrar öppnar inte munnen.

Sitter jättefint i rullstolen.


27/10

Matvägrar fortfarande.

Spelade Fiaspel med pappa, gick bra. Vinkade när Stefan, Kristian och Anders gick hem.


28/10

Var och röntgade huvudet, det gick bra. Vill inte äta, känner mig trött.


29/10

Den stora dagen 15 år! "Får köra moped, den dag som jag så länge hade drömt om...men det blev inte riktigt som jag hade tänkt."

Mamma, pappa och Henrik kom och sjöng för mig kl. 7.00. Jag var så trött. Strax efter kom all personal, med en stor flagga och en present åt mig. På kvällen var det kalas i matsalen, alla i familjen + Inger, Lasse och Fredrik var där.

Varit lite piggare idag.

Blåste lite på blåsfjädern.


30/10

Blåste lite på blåsfjädern.

Var på öron - näsa - hals mottagningen för att titta ner i halsen, allt gick bra.


31/10

Blåste lite. Tränat på att Ja och Nej, på min tavla. Håller en penna fint, och ritar lite.


1/11

Var ute på första promenaden, blundade först (ljuset). Drack saft ur sugrör.


2/11

Var hemma på min första permission, 4 timmar. Åt glass och drack saft. Tyckte det var skönt att vara hemma, verkade nöjd.

Kräktes på kvällen och hade diare, hade antagligen förstoppning.


3/11

Åt en glasspinne alldeles själv. Blåser i pipan. Blåste i flaskan så det bubblade. Åt potatismos "lite" alldeles själv, drack 2 dl nyponsoppa, höll i sugröret och bestämde själv när jag ville ha. Åt en chokladboll också.


4/11

Skrev mitt namn själv. Börja sova riktigt bra på nätterna, utan ständigt vakande.


5/11

Skrev ja och nej. Talade om att jag hade ont i huvudet, genom ja och nej. Var nere på lekterapin och åt en 1/3 av en varm smörgås och juice med Anne-Frid.

Idag har sonden tagits bort.


6/11

Äter bra själv. Pappa och jag festade på en bakelse.


7/11

Sitter fint i rullstolen. Blir bättre för varje dag. Dricker fint ur glas.


8/11

Talet börjar komma, säger Martin, pappa, mamma, ja och nej. Tydligt med läpparna. Säger Aj med lite röst när pappa böjer mina ben. Är pigg och hänger med på det mesta.


9/11

Har varit hemma på permis. Kristian var hemma, vi var uppe på Stefans rum och spelade dator. Jag klarade av att spela en liten stund. På eftermiddagen var Peter och Anders här. Anders och jag spelade Renju. Jag klarade det riktigt bra, en liten stund. Jag meddelade mig jättebra med att nicka "ja" eller skaka "nej".


10/11

Har varit hemma idag också, tycker det är skönt att vara hemma. Kristian och jag spelade dator, "Ball the dart". Talet kommer mer och mer men rösten är mycket svag.


12/11

Har varit på urinundersökning. Allt tycks vara okey.

Talet kommer mer och mer. Har ätit bra idag.


13/11

Idag har det varit stor lavemang-dag.

Är förstoppad, har ont i magen.

Annars pigg och med på det mesta. Rösten kommer mer och mer.


15/11

Vi var och spelade pingis, jag träffade ibland. Kastade boll, bra. Vänster arm kommer mer och mer. Har ätit bra idag.


16/11

Har varit hemma hela dagen idag, "jätteskönt". Börja använda vänster hand att ta med. Kristian var hemma, har flyttat ner på nedervåningen. Spelade kort, 7:an med pappa, Catrin och Niklas. Jag vann !

Ätit bra. Har lite problem med magen, lavemang idag igen. Rösten blir allt högre.


17/11

Pappa och jag har varit ute på en långpromenad. Marianne S och Mikael var här, spelade pingis och kastade lite boll. Äter och dricker jättebra, själv nu.

Jag sa "sluta pip" med röst, till Henrik när han på dataspelet.


19/11

Har varit och klippt mig hos "Harriet" här på sjukhuset. Jag tränade på läxan, som jag har fått av logopeden. Har ont i vänster benet. Röntgen visade en urkalkning i höftleden.


21/11

Har varit på Rehab på studiebesök. Tittade mig omkring , mamma, pappa, Helene och jag var där. Skall flytta dit på måndag. Varit hos logopeden, det går jättebra, jag får lära mig att använda min röst.


23/11

Varit hemma hela dagen. Varit i stan och sprungit i affärer och varit på KFUM och hälsat på. Honda och Ono (två japanska spelare) var där på besök, jag fick presenter av dem. Åkte i pappas bil, det gick jättebra. Vänster armen kommer mer och mer. Närminnet är inte det bästa (man får hoppas att det kommer).


24/11

Var hemma hela dagen idag också. Tycker att det är jätteroligt. Var med pappa ute när han tvättade bilen. Bestämde att jag skulle (gå) till matsalen, reste mig nästan själv upp, ställde mig upp med hjälp av pappa och Helen och tog några steg (sedan blev det rullstolen). Jättebra. Har så dåligt minne att jag inte visste att jag kunde gå själv.


25/11

Har flyttat till Rehab, rum 11 (samma nummer som vi har som husnummer hemma). Mamma, pappa och Helen var med mig hit. Har träffat fullt med massa nytt folk. Spelade 7:an på kvällen flera gånger.


26/11

Första dagen på Rehab, gick bra. På kvällen var mamma, pappa, Henrik och jag ute på stan och gick. Bor ju nästan mitt i stan nu.


29/11

Har fått en ny rullstol idag. Jag har sjukgymnastik, arbetsterapi och logoped under dagarna. Vi åt pizza på kvällen, jag åt en Hawaii, men åt bara ¼ , orkade inte mer. Har spelat kort, renju och Vem där?. Talar korta meningar nu.


30/11

Har varit på besök hemma hela dagen. Var på besök i Skillingaryd. Kristian var hemma, vi spelade dator. Stod på "tippen" på kvällen 45° -60° i 30 minuter. Båda fötterna är nere, jättebra.


1/12

Var hemma hela dagen, idag också. Var hos Grip och fikade. Var ute och tvättade bilen med pappa, var i garaget, tittade på "snickarboden". Kom ihåg att jag stått där och sågat och filat, såg mina gamla mopedgrejor. Kristian var här på eftermiddagen. Var hemma till klockan 20.00.


4/12

Helene (Habo) och Karin har varit här, jag fick en present, en bok "Alla barnen 3". Dem hade fika med sig, vi hade jättetrevligt.


5/12

Idag har det varit Rehabs julfest, jättetrevligt. Pappa var med i en lek och vann så vi fick ett förkläde på en lott.


6/12

Allting går framåt, både talet och vänster benet. Stod på tippen 60° med båda fötterna nere. Vänsterbenet har blivit mycket bättre, dag för dag. Har inte ont längre heller. Har börjat säga till när jag behöver gå på toa. Är alltid pigg och glad, trivs bra här på Rehab. Finns många skojfriska personer här. Sören (en man som hade krockat med en älg som nuumera sitter i rullstol, som också var där för rehabilitering) säger alltid "Det är bara att träna och kämpa på Martin, man får aldrig ge upp?".


7/12

Är hemma på permis. Är alltid lika glad när jag får komma hem. Stefan har varit hemma.


8/12

Har legat hemma över natten för första gången. Jag tyckte det var jätteskönt. Sov i mammas säng. Mamma och pappa fick vända mig 2 gånger på natten. Mira var hemma och hälsade på mig.


10/12

Mamma, pappa, Henrik och jag har varit på stan och köpte julklappar, sedan var vi på Mc Donalds och åt. Jag åt med god aptit. Vänstra benet är nästan helt rakt nu och jag kan stödja bra på högerbenet. Jag säger till när jag behöver gå på toa.


15/12

Har varit hemma sedan i fredags. Skönt att vara hemma. Pappa och jag var och tittade på bandy igår och sedan var vi hos Catrin och åt middag. Hasse, Lena och Ann-Catrin var också där.

Idag har vi varit och tittat på Henrik när han spelade en bandymatch.

Helene från Habo var här med familj på kvällen.


17/12

Står på tippen nu 80° , stödjer själv på mina ben. Roland och Ingrid var här och hälsade på, fick även en julklapp av dem, ett band av Tomas Ledin, min klara favorit. Johan och Marcus kom lite senare också. Har börjat att skriva dagbok på arbetsterapin.


20/12

Idag åkte jag hem på "jullov". Vi packade med oss det mesta av mina grejor med oss hem.


21/12

Vi var ute, jag var nere vid ån och plockar tallris och klädde altanen. Marcus H och Markus E var här och hälsade på mig på eftermiddagen, med en julklapp från klassen.


22/12

Vi klädde julgranen. Jag försöker klä på mig själv, går ganska bra.


23/12

Varit på Rehab och tränat. Hemma gjorde vi julgodis och spelade olika spel.


24/12

Julafton

Gick uppför trappan och duschade. Caroline, Marie Staaf och Maria Ekström var här med en julklapp, en chokladkartong. Abbe Nordlander var här, och Kristian med en julklapp.

Sedan åkte vi till Skillingaryd. Jag hade tydligen varit snäll, för jag fick många paket av tomten bl.a. skor, vantar, skiva, böcker och spel. På förmiddagen var vi och hämtade Stefan vid flyget. Jag tyckte det var roligt att träffa honom.


25/12

Juldagen

Pappa tränade mig på mattan, att vända mig om. Stå på alla fyra och kryper, det går bättre och bättre. Vi var ute och gick en promenad, alla i solen. På eftermiddagen var vi hos familjen Hederos och fikade. Stefan, Marcus, Henrik, Elin, Malin och jag spelade Treavel Persur.


26/12

Annandag jul

Har haft gymnastik samt klätt mig själv, sockorna är absolut jobbigast. Mira var på besök här, med en julklapp.

På eftermiddagen var alla från Skillingaryd här på middag. Jag tyckte det är jätteroligt när jag har folk omkring mig, som jag känner igen.


27/12

Har varit på Rehab och tränat med Bengt och Ingrid, pappa och mamma var och köpte en stereo till mig, jättefin. Kristian var här och hjälpte till med stereon. Sedan kom Daniel och Per-Anders, vi spelade Sverige-spelet.


28/12

Var i Skillingaryd, Fredrik fyller 19 år. Pappa tränade mig på dagen, vi spelade spel.


29/12

Var och tittade när Henrik spelade bandy på Råslätt med hans lag. Vi var hos Catrin och Niklas efteråt.


30/12

Var på Rehab och tränade. Jag klär på mig själv nu.


31/12

Nyårsafton

Vi firade hos familjen Grip, vi hade jättetrevligt. Alla tillsammans spelade vi Bingo, jag vann en kexchoklad. Klockan 24.00 hade vi fyrverkeri. Pappa, Henrik, Hans och Johan var ute och sände upp raketerna. Mamma, Lena och jag var på andra våningen och tittade. Det regnade ute.


1992

1/1

Ett nytt år har börjat idag. Idag har varit en slödag. Var trött, var uppe länge igår (idag). Varit ute på en promenad.


2/1

Har varit på Rehab och tränat 2 timmar. Pappa är ledig så vi åkte hem sedan.


7/1

Är tillbaka på Rehab, känner väl igen mig när jag är här och alla de andra som bor här: Lennart, Fredrik, Anna, Carina mm. Lennart krockade med sin motorcykel i slutet av juni-91. Han har börjat att gå också nu med krycka. Kör rullstolen själv "nästan", sparkar med benen.


8/1

Var på lasarettet, Ryhov och data- röntgade min hjärna. Vi åkte färdtjänst, mamma var med.


9/1

Ulrika och Markus har fått en pojke.


10/1

Äntligen fredag och man får åka hem. Pappa hämtade mig efter jobbet. Jag blir bättre och bättre, är mycket stadigare på benen. Talet blir också bättre och börjar komma ihåg mer och mer. Närminnet är fortfarande kort.


11/1

Hela familjen var hos "Helene i Habo" på besök. Mycket roligt.

Jag är alltid glad.

Jag har börjat ifrågasätta min situation. När blir jag bra? När kan jag gå? När kan jag komma ihåg? Frågorna är många. Allting går ju framåt hela tiden, men vägen tillbaka blir ändå lång.


16/1

Gullmaj och Arne var på besök, dom har varit hos mig nästan varje vecka, ända sedan olyckan inträffade.


17/1

Fredag och man får åka hem. Stefan kom på kvällen hem med flyget, på kvällen. Stefan slutade på Systembolaget idag, han ska börja på Electrolux på måndag. Vi åt semlor när Stefan hade kommit hem.


18/1

Gå bra med stöd av pappa. Sköter magen själv nu med Katrinplommon, har slutat med min medicin. Är nu helt utan någon medicin.

Doktor Hans Thulin "gräset" ringde och undrade hur jag mår. Han hoppandes att jag kunde klippa hans gräs även till sommaren. Var i Skillingaryd på eftermiddagen och gratulerade Ulrika och lilla Hampus.


22/1

Har varit på MR-röntgen (magnetröntgen av hjärnan). Jag fick ligga helt stilla, sedan åkte jag in i ett rör. Det bankade, undersökningen tog ca. 40min. Sedan åkte vi hem och jag sov hemma till torsdag morgon.


25/1

Skönt med helgerna när man får vara hemma. På kvällen var jag hos Kristian på 15-årsdagsfest. Marcus, Jacob och några andra kompisar var. Vi hade jätteroligt. Jag har inte hemma förrän klockan 0.30.


28/1

Idag har vi varit på EEG. Dom smetar in något klet i håret och ritar massa kryss. Sedan sätter dom fullt med sladdar - elektroder och mäter aktivitet i hjärnan och tittar efter om det finns kramper, Epilepsi. På kvällen löste mamma och jag "Kryzz" på TV:n. Har varit på Hårfixarna och klippt mig.


31/1

Äntligen fredag, mamma hämtade mig klockan 12.00. Solen sken som en vårdag så var vi ute någon timme. Daniel och Per-Anders var här på kvällen.


1 /2

Varit i Skillingaryd på dop. Jan och Catrin döpte Thorbjörn på fika.


7/2

Fredag skönt att åka hem vid halv ett, Kristian var här på eftermiddagen. Vi tittade på TV, Stefan kom hem.


8/2

Var på bio "Golfaren" familjen plus Kristian. Var på Mc Donalds efteråt. Jag gick ut till bilen med hjälp av pappa.

OS i Albertville började idag.


9/2

En riktigt slöadag, har tittat på OS det mesta av dagen.


12/2

Onsdag = nattpermis. Mamma hämtade mig klockan 12.00. Jag hade ju ledig eftermiddag (det är ju sportlov). Vi åkte till Catrin och Niklas som bjöd på middag, spagetti och köttfärssås. Jag stog och borstade tänderna på kvällen. Pappa höll lite i mig.


13/2

Idag är det 5 månader sedan olyckan hände. Jag är stadigare i benen, stod "lull" själv.


14/2

Idag har vi haft samtal med läkarteamet. Fick svar på EEG, MR och dator röntgen. Alla svaren var positiva. Natt permitionen, utökas med en natt till.


15/2

Pappa tränar mig att stå på knä med rätt hållning, och att hålla balansen, och samtidigt hålla balansen och samtidigt kasta boll. Annars är det mest OS.


18/2

Pappa och jag var med klassen till Oskarshamn, kärnkraftverket. Det var roligt att träffa alla klasskamraterna.


19/2

Pappa fyller 46 år. Jag var hemma, Skillingarydsborna var här. Kristian var här hela kvällen.


21/2

Fredagskväll tillsammans med Johan, Marcus, Maria H, Frida och Susanne H.


23/2

Kristian var här nästan hela dagen vi spelade dator och spelade spel, jättekul.


25/2

Var på upptaktsmöte på MIF inför säsongen.


26/2

Kristian och jag var på luffarschacksträning. Jag vann 2 partier och remi mot Peter.


28/2

Jag var hemma och hälsade på Daniel. Han har opererat bort en njure. På kvällen var Per-Anders och hämtade mig, vi gick ett fackeltåg från Månsarp till Taberg, mot rasism. Senare var vi här hemma ett helt gäng.


29/2

Var i Skillingaryd hel dagen, vi åt middag där. På kvällen var Kristian här.


4/3

Kristian och jag var på luffarschacksträning.


5/3

Var på cyskopiundersökning (urinrörsundersökning), den var obehaglig. Det fanns en sten i urinblåsan.


6/3

Fredagskväll med gänget.


7/3

Anders Leijon har varit här och lagt nytt golv i hallen och i köket. På kvällen åt vi pizza från Tigris.


8/3

Niklas fyller 21 år. Vi var där. Träffade Niklas, farmor, farfar, mormor och Stina + de gamla vanliga.


10/3

Tog mina första steg själv.


12/3

Idag har jag opererat bort stenen i urinblåsan, hade ont efteråt när jag kissade. Låg på kirurg B sal. 11 över natten.


13/3

Fick åka hem från sjukhuset idag. På kvällen var gänget här Johan bjöd på smörgåstårta.


14/3

Melodifestivalen 1992 vanns av Christer Björkman med "Imorgon är en annan dag", Kristian var här.


15/3

Kristian var här nästan hela dagen, vi spelade dator, kort och snackade. Går lite grand men har inte den bästa balansen, är så rädd för att ramla.


18/3

Var på KFUM, jätteroligt, men det är riktigt jobbigt så jag blir jättetrött.


19/3

Gullmaj och Arne var på Rehab. De har varit och hälsat på, vilket de har gjort nästan varje vecka sedan olyckan inträffade.


20/3

Äntligen fredag, och man får fara hem, klockan 12.00. Vilade lite på eftermiddagen. Kristian kom en sväng, vi spelade ett kartongspel, "Det olympiska spelet" och tittade lite på TV. Senare på kvällen kom Per-Anders, Marcus, Johan, Daniel och Sofia. Vi åt våfflor.

Jan Svensson i Skillingaryd fyller 30 år.


21/3

Var i stan och köpte tapeter till syrummet. Har tränat balansträning.


23/3

Mamma och jag var på Hårfizzarna och klippte oss. Efteråt var vi på "Gäddan och Gåsen" och åt pizza.


27/3

Stefan kom hem idag, han har semester nästa vecka. Gänget var här, de var hålligång till klockan visade 1.30. Jag var jättepigg, men Stefan var trött för han skulle ligga i mitt rum.


28/3

Vi var hos Jan Svensson och grattade honom på hans 30-årsdag.


29/3

Vi var på dop, Hampus döptes.


30/3

Stefan var på Rehab på eftermiddagen. På kvällen var vi hos Catrin där vi fick Tacco med tilltugg.


31/3

Fick besked om att jag får börja på dagvård på måndag.


3/4

Har blivit utskriven från Rehabs vårdavdelning, jätteskönt. Sedan åkte mamma och jag till Månsarpsskolan på åhörardag hos Henrik. Jag gick själv, höll i mamma. Där träffade jag många bl.a. Kicki, Falkholm, Carina Wennblom, Ingrid Pettersson m.fl.


4/4

Vi har lånat en testcykel utav Atterdal, så nu får jag cykla varje dag 4-5 km, jobbigt, fast det ger styrka i mina ben och bättre balans. Mamma, pappa och jag gick till ån och vände, cirka 200-300 meter.


6/4

Har blivit inskriven på dagvården. Har med mig mat själv nu. Åker taxi varje vardagsmorgon klockan 8.30 står taxin på garageuppfarten och väntar på mig, för att lämna av mig hemma igen klockan 15.30, ungefär.


7/4

Kröp fram till TV:n och ändrade kanal själv!


8/4

Varit på KFUM idag med Kristian.


10/4

Här slutar vi 11.30, men jag får stanna här tills klockan är ca. 13.00, mamma kommer och hämtar mig när hon slutar sitt jobb.

På kvällen var gänget här = klasskamraterna


11/4

Har varit jättefint väder idag, har suttit ute hela eftermiddagen på altanen.


12/4

Har börjat träna balansen på mattan. Ligger på knä och sätter upp ett ben i taget. Ligger på alla fyra vänster ben och höger arm och skiftar. Är svårast med vänster ben. Klarar toaletten helt själv, reser mig och tar mig till handfatet, tvättar mig utan att någon behöver vara med längre. Visslar när jag är färdig.

Cyklar varje dag.


13/4

Henrik 10 år.


16/4

Vi åkte till Stockholm på eftermiddagen, till Stefan. Riktigt vinterväder.


17/4

Långfredag

Mormor kom till Hallunda och åt middag med oss, sedan åkte vi till Bengt med familj de bor i Salem. Jag klarar att gå kortare sträckor med lite hjälp nu.


18/4

Påskafton

Vi var i Hallunda och shoppade. På eftermiddagen var vi hos mormor och Folke.


19/4

Påskdagen

Vi var hos Stig. Irene var hemma med sin lilla Anton. Vi var och tittade var Stig skulle bygga sommarstugan, också var vi ute en sväng med hans båt.


20/4

Hemresan till Taberg. Vi stannade och åt i Linköping. Vi var utanför Regionsjukhuset. Jag fick se vilket hus jag hade legat i.


24/4

Blev utskriven från Rehab. Fredagskväll med gänget.


25/4

På kvällen var Lena, Hans och Johan Grip här.


26/4

Var med pappa på fotboll. Packade för morgondagen. Då min resa mot "träningslägret" i Torsby skulle gå.


27/4

Resan till Torsby. Flyg mellan Jönköping och Stockholm. Stockholm och Karlstad sedan bil sista biten mellan Karlstad och Torsby, där Fryk-center ligger. Tränar, tränar och åter tränar på att få rätt balans och lära mig att gå igen. Ringer hem varje dag.


8/5

Mamma, pappa och Henrik har kommit hit och hälsar på. Får bo på golvet i mitt rum. Vi spelar biljard, pings och minigolf mm.


9/5

Vi är ute och åker och ser oss omkring. Har varit i Norge, Kongesvinge och Elverum, där vi också var på Nordiska Skogsmuseum, det var jättefint. På kvällen var det Eurovisionsfestivalen i Malmö. Sverige kom näst sist med "Imorgon är en annan dag", med Christer Björkman.


10/5

Varit ute och gått. Jag gick själv en hel del (med lite stöd).

På eftermiddagen åkte mamma, pappa och Henrik den 38 mil långa resan hem.


12/5

Åkte rullstol till gympan. Sedan är det kryckor som gäller, så mycket som jag orkar.


22/5

Flög hem från Fryk-center. Anlände Axamo 12.50. Skönt att vara hemma igen, fast det har gått bra att vara hemifrån. Självförtroendet har blivit bättre.

På kvällen gick jag på fest, till Marie Staaf.


23/5

Går bra med kryckor, gången blir mer normal då. Utan kryckor blir gången lite mer robotaktig. På kvällen gick jag ända ner till Månsarp. Vi skulle hämta pappas bil.


25/5

Mamma och jag var hos Thulin och skulle klippa gräset. Vi klippte en stund, men det var alldeles för varmt
25-30°c.


26/5

På kvällen var mamma och jag och klippte färdigt gräset. Mamma klippte runt kanterna, sedan klippte jag resten. Det gick riktigt bra.

Mormor, Folke och Stefan kom idag.


27/5

På kvällen var Stefan, Henrik och jag på avslutningen av Luffarschacket.


28/5

Åkte med klassen på skolresa till Köpenhamn. Stefan var med och hjälpte mig. Hade med mig "Benjamin", om inte mina ben orkade att springa hela dagarna.


31/5

Kom hem från skolresan, vi hade missat tåget i Helsingborg med 1 minut, så vi blev 5 timmar försenade. Resan hade varit lyckad med besök på museum, tivoli, båttur och ett pub-besök mm.


1/6

Har fått sova ut idag.


2/6

Har börjat på Rehab igen.


3/6

Går på Rehab återigen, åker hemifrån klockan 9.30 och kommer hem klockan 14.30. Åker samtidigt som Sören åker och tränar.


6/6

Pingstafton

Familjen Sjöberg har varit här.


7/6

Helene från Habo med familj har varit här hela dagen.


8/6

Vi var i Skillingaryd. Pappa och jag cyklade på tandemcykeln. Det gick jättebra.


9/6

Tisdag
Träning och åter träning, jag har arbetsterapi och sjukgymnastik. På arbetsterapin bakar jag, kastar pil mm.

Jag går bra med kryckor.


12/6

Stefan kom till Karlsborg, han hade börjat sin semester och skall vara hemma i 4 veckor.


14/6

Vi åker hem.


16/6

Pappa och jag var i Skillingaryd och lånade tandemcykeln.


17/6

Pappa och jag åkte Ekerydsrundan, den är ca. 2 mil.


19/6

Midsommarafton

Jag var med och plockade ris till midsommarstången, sedan var det fest som vanligt, jag var inte med och dansade, men var med och spelade brännboll.

På kvällen var Hederos här. Marcus och jag var ihop hela dagen.

Jag går bättre och bättre, har lite problem med balansen. Närminnet blir också bättre, är lite långsam.


22/6

Träning och träning, det är vad mina dagar består av. På dagarna är jag på Rehab och tränar, sedan kommer jag hem och får cykla, badminton eller någon annan träning.

Jag har kvar mitt sommarjobb hos Thulin, med att klippa hans gräsmatta. Och med lite hjälp så går det också.


26/6

Har idag blivit utskriven från Rehab, är nu ledig i 4 veckor. Pratade med doktorn, men han sa inget vi inte redan visste sedan tidigare. Det är klart med att jag ska börja skolan igen i höst.


4/7

Pappa, mamma, Henrik, Stefan och jag var i Härån i Svenarum och paddlade kanot.


6/7

Pappa har börjat sin semester idag. Vi var på kvällen och klippte gräset. Jag klippte kanterna, medan pappa klippte det andra. Jag klippte så långt våran sladd räckte. Jonas Mattusek har kommit hem från Canada. Så han och hans familj var och fikade hos oss. Jag fick en Kanada-keps av honom.


7/7

Har haft balansträning, spelat badminton och cyklat Ekerydsrundan idag.


8/7

Åkt på semester med Inger, Lasse och Fredrik. Vi var i St. Annas skärgård som ligger på ostkusten, vid Norrköping. Vi åkte skärgårdsbåt. Var i Arkösund, Trosa, Oxelösund, Finspång, Askersund, Vadstena.

Tränat hela tiden med "vingelpelle", badminton, kastat boll, hoppat, spelat spel och minnesträning.


24/7

Har hjälp till att måla altanen. Stig, Anita och Stefan kom på kvällen.


25/7

Var på Rocktåget med Catrin, Niklas, "Bacon" och Madde. Stod upp nästan hela tiden, 3½-4 timmar.


26/7

Var i Gränna allihopa idag, var lite trött i mina ben idag.


27/7-31/7

Börjat på Rehab igen. Visade läkare Gunnel Karlström att kunde "hoppa", hon var imponerad. Psykologen Birgitta Påhlhagen gjorde fler tester, hon var mycket nöjd. Tyckte att jag hade blivit "fräsch i huvudet". Strul med taxin.

Minnet börjar bli bättre och bättre, ändå finns det mycket kvar för att allt ska vara återställt.

Cyklat några gånger i veckan "rundan" = 2 mil. Promenader.


2/8

Mamma och jag hade lite terapi, vi spelade boccia, badminton och lite fotboll. Jag blev jätteglad när jag lyckades träffa bollen.


3/8

Var med pappa på träningen. Kul att träffa alla kompisar. Danne och Per-Anders var hemma på eftermiddagen, vi spelade Jägersro.


7/8-9/8

Var på träningsläger i Hestra med Månsarps IF.


14/8

Blev utskriven från Rehab.


18/8

Hade läkarträff med Gunnel Karlström och Birgitta Pålhagen, allt är positivt. Jag blir bättre och bättre. Går med en krycka "Fjodor". "Arnold" har jag fått lämna tillbaks. På kvällen var vi på IP och tittade på fotboll, det var Henrik som spelade. Pappa och jag gick hem från IP.


19/8

Den stora dagen att börja skolan igen.

4.


Mina bröders berättelser

Stefans berättelse - Storebror

Stefans perspektiv på fredag den 13:e september 1991

  Tiden var cirka 19.00:

  Jag hade just avslutat min andra fredag som systembolagsanställd. Jag och Ingvar satte oss i min bil, för att åka och hämta Bengt vid Odenplan. Vi skulle ner till Jönköping för att spela 1991-års Svenska Cupkval (en renju-tävling). När vi hämtat Bengt var klockan lite mer än halv åtta. Ca: tre timmar tidigare hade det hänt, vilket vi naturligtvis var helt ovetande om i det här läget.


  Klockan 23.50

  När vi passerade Ramsös ser jag att vårt hus är helt mörkt. Jag blir förvånad. Det är ju fredagskväll, och morsan visste att jag skulle komma, dessutom med två nattgäster. Vi kom ner till Hyacintstigen, kom runt huset och det var mörkt i köket också, märkligt. Jag parkerade min lilla bil på min lilla parkeringsplats och steg ur, då fick ja se en gestalt komma mot oss söderifrån. När hon var sådär 15 meter ifrån oss såg jag att det var Lena, när hon kom ytterligare lite närmre förstod jag att det inte stod rätt till.


  Hon gick mot mig och jag mötte henne, strax utanför vår garageinfart. Ingvar och Bengt stod jämte bilen och observerade mitt och Lenas möte. Hon stannade precis framför mig och fick med viss möda fram att det hade hänt något hemskt. Hon var helt färdig.


  - Vad är det som har hänt, undrade jag?


  Hon berättade att du hade blivit påkörd av tåget och att hon inte visste något om ditt tillstånd.


  Det gick "kalla kåran" genom hela kroppen."Vad i all sin dar?". Det kändes så fruktansvärt overkligt. Samtidigt slog någon slags spärr till inom mig att ta reda på allt som var möjligt.


  - När hände det?


  - Ungefär 16.30.


  - Var är mamma , pappa, Catrin och Henrik?


  - Henrik är hos oss och de övriga är på sjukhuset, svarade Lena.


  Jag frågade också, fler grejer vill jag minnas, hur det var med dig utan att Lena kunde svara förstås.


  Det blev helt tyst?.


  Jag visste inte vad jag skulle säga eller vad jag skulle göra. Jag visste inte hur jag skulle uttrycka det jag kände
och jag visste nog egentligen inte många kanske 10, kanske 30, kanske 60. Då bröt Ingvar tystnaden. Han uttryckte sin syn på situationen på sitt klarsynta sätt. Den vrede, sorg och ovisshet som man på något sätt känner.

  Klockan var ungefär 23.55.


  När vi fortfarande står som så gott som fastgjutna på våra respektive asfaltsbitar, Bengt och Ingvar vid min bil och jag och Lena några meter ut i gatan, så anländer en bil som parkerar framför brevlådan. Det är Nicklas som kör. Morsan och Catrin är också med. Morsan stiger ur höger bakdörr och jag möter och omfamnar henne vid bilen. De berättar att du har opererats i Jönköping för magskador och att farsan därefter följde med din ambulansfärd upp till Linköping.


  Väl inne i huset talades det om hur det kändes, men också om morgondagen. Vi skulle till Linköping på förmiddagen  och Nicklas skulle köra oss.


  Ytterligare lite senare satt jag, morsan, Bengt och Ingvar vid köksbordet och drack lite kaffe, har jag för mig det var. De flesta av oss sa inte så mycket. Undantaget var Ingvar förstås. Han snackade på, som han brukar göra. Han är duktig på att säga det man vill höra, även i det här fallet lyckades han ganska bra med det.


  Ingvar och Bengt fick sedan sina sängplatser och gick och la sig till sängs medan morsan och jag satt uppe en stund till, det var inte så lätt att gå och lägga sig och sova under sådana här omständigheter.



14:e september 1991

  Ingvar och Bengt lånade min bil och åkte till stan för att spela. Lite senare kommer Catrin och Nicklas och hämtade mig, morsan och Henrik för turen upp till Linköping. Allting kändes väldigt tungt, vi visste ju ingenting i det här läget.

  När vi väl kom upp gick morsan själv in och träffade dig, medan farsan och vi andra fick sätta oss i ett väntrum. När vi satt där talade farsan om för oss att läkarna inte visste så mycket. De hade på det här stadiet mycket dålig "pejl" på hur din hjärna klarat smällen (åtminstone uttryckte de sig så), dessutom ansågs skadorna i magtrakten för allvarliga. Stämningen i rummet blev mycket spänd i den här yttersta ovanliga och hemska situationen. Vi reagerade nog alla ganska olika. Jag själv kunde inte sitta kvar, utan ville omedelbart se dig. Jag gick bort till rummet där du låg de första dagarna i Linköping. Morsan kom och mötte mig och vi gick in tillsammans. På vägen in passerade vi ett rum passerade vi ett slags rum (sluss), där man fick ta på sig en sjukvårdsrock. Där inne låg du tillsammans med två andra vill jag minnas. Jag hade förberett mig på att du kunde se ut hur som helst, så jag fick ingen ytterligare chock när jag fick se dig. I själva verket hade du ju inte så många ytliga sår.


  Vi träffade läkare där inne som jag genast avkrävde på svar om ditt tillstånd. Han sa något om att läget var allvarligt i magen och huvudet, men för tillfället stabilt. Jag ville veta var det var allvarligast och hur allvarligt, men det vägrade han att svara på. Han tyckte man skulle se bägge skadorna som allvarliga och låta framtiden utvisa vad som händer, eller något sådant det var i vart fall inte något entydigt svar.


  Vi stannade några minuter till hos dig. Men ville gärna förstå all apparatur som omgärdade dig. Den som drog mest uppmärksamhet till sig var nog den som visade puls/minut och respiratorn förstås. Det fanns också något syresättningsvärde, som kontrollerade kontinuerligt. Ett antal påsar med olika slags dropp hängande vid sängen. Det var mediciner av olika slag, men också Biosorb är ett namn som blir svårt att glömma efter din tid på sjukhuset. Biosorb var nämligen det som stod på din matsedel morgon, middag och kväll i sisådär 2 månaders tid.


  Efter att jag och morsan varit inne hos dig några minuter till gick vi ut och träffade de andra. Senare var också Catrin och Henrik inne hos dig. Efter någon timme var det dags för mig, Catrin, Nicklas och Henrik åka hemåt igen. Morsan och farsan skulle stanna hos dig i Linköping. Det var ett ganska jobbigt avsked, men vi försökte "peppa" varandra att det här måste ordna sig. Vi får inte ge upp. Som tur var skulle det visa sig att du omedvetet eller medvetet hade samma inställning.


  När vi kom ner till Jönköping släppte Catrin och Nicklas av mig och Henke vid KFUM, där man spelade Svenska Cupen-kval. När jag och Henrik kom in i spellokalen stannade spelet, och alla samlades runt mig. Bengt och Ingvar hade ju naturligtvis berättat så att alla visste vad som hade hänt. Jag berättade att vi egentligen inte visste någonting om ditt vidare öde och alla tyckte naturligtvis att det som hänt var väldigt hemskt.


  Bengt och Ingvar hade ju lånat Hondan, så tillsammans med dem åkte Henrik och jag hem efter lördagens spel.

Söndag den 15:e september 1991


  Catrin och Niklas skulle fr.o.m. idag ta hand om Henrik och jag skulle åka upp till Stockholm igen. Jag var med inne på KFUM och förrättade lottningen inför Svenska Cupens slutspel. På kvällen åkte vi, Bengt, Ingvar och jag, hem till Stockholm.


  När vi passerade Linköping kändes det tungt.



                                                       Abrahamsberg i Augusti 1994, Stefan Karlsson



  Henriks berättelse - Lillebror

Henriks perspektiv på fredag den 13:e september 1991


  Innan middag spelade jag, Anders, Erik och Martin fotboll på gräsmattan. Jag och Anders var ett lag och Erik och Martin var ett. Mamma ropade att det var mat. Det var hamburgare. Martin tog så mycket boston-gurka att han knappt kunde äta den.


  Efter maten skulle han prova sin moped som han fått i lådor av min syrras kille.


  Det hade tagit honnom ett halvår att bygga ihop den. Jag hjälpte till och putta igång den och han puttrade i väg. Han åkte över bron och sedan var det tänkt att han skulle åka över järnvägen. Han kom över, men inte med mopeden.

  Han hörde antagligen inte tåget genom den stora hjälmen. Som tur var så  träffade tåget på bakhjulet. Martin flög och landade med magen på något hårt. Hemma hörde vi några brandbilar köra förbi. Mamma blev orolig. Jag sa:

  -Vi springer ner och kollar!


  Jag sprang och sprang. Mamma ropade: "-Är det Martin?!?".


  Efter några sekunder såg jag den röde tanken. Jag svarade snyfande tillbaka: "-Ja"


  Jag kom ihåg att en gubbe frågade om det var någon jag kände. Jag svarade:


  - Det är min bror....


  När vi hade kommit till bron hade det sammlats en massa människor där. Mamma sa till mig att fråga om jag fick vara hos Hederos, men jag visste att dom inte var hemma. Lena Grip (en granne) sa att jag kunde följa med henne hem.

  En polisbil stod utanför vårt hus när pappa kom hemcyklande. Han frågade vad det var frågan om. Polisen svarade: "-Din son har krockat med sin moped".


  Jag vet inte hur pappa fick reda på att jag var hos Grip men han kom ialla fall  bort och frågade hur det var med mig. Han skulle åka in till Ryhov, men tyckte det var lika bra att jag stannade hos Grip.


  Martins magsäck var krossad och han hade ett antal hjärn-blödningar. Direkt efter operationen åkte han till Linköping. Pappa satt i ambulansen upp.


   Stefan min andra bror hade just flyttat upp till Stockholm men kom hem övar helgen för att delta i kvalet till Svenska Cupen.


  Nästa dag åkte jag, mamma, Stefan och min syster Catrin upp till Linköping.


  Efter 3 veckor fick han åka hem till Ryhov. Efter ytterligare en vecka tog dom bort resperatorn, det vill säga att han kan andas själv. Efter en vecka till kom han ner till Barn A.


  I april året därpå åkte Martin till ett rehabiliteringshem i Torsby. 

  När han åkte  åkte han rullstol. När han kom hem gick han på kryckor.

  Nu springer han!!!


  Slut

5.


Arbetsterapeutens och Sjukgymnastens scheman

Arbetsterapeutens schema:

Arbetsterapeut - Irene.

Allmänna principer:

* Stimulera med en sak i taget

* Ge korta instruktioner

* Ge mycket beröm

* Variera röstläget!

* Viktigt med hudkontakt. Håll handen osv.

* Sitt med ögonkontakt när han är vaken.

* Berätta om och om igen vad han har varit med om och att han är på sjukhus nu.

* Stimulera från båda sidor och framifrån. Viktigast från vänster sida.

* Kör ut ur rummet med rullstolen variera sättet att köra. Vid duschning, på och avklädning - medvetande - gör Martin om hans kropp .

* Tala TALA TYDLIGT OM VAD du gör t ex Nu tvättar jag höger arm. Försök få honom att hålla i tvättsvampen och tvätta det lilla han kan, även duschen kan han hålla - hjälp honom att föra duschen.

* Samma princip, vid påklädning.

* Låt honom försöka borsta tänderna.

* Ge honom kammen, om möjligt försök få honom att kamma sig något.




Sjukgymnasternas schema
Från Annika Gidlund (leg. sjukgymnast)

I sängen

* Överkroppen så rak som möjligt vid sidläget i sängen

* Undre benet helst bakåt

* Stiger upp ur sängen på väster sida av stolen

* Lagom långa stunder, måste orka vara upprätt

* Stjärtbenet långt bak i stolen - Träning

* Utför alla moment, lugnt och metodiskt

* Ta ut alla rörelser långsamt, håll kvar det läge ni uppnått - gunga tills - känns ta mot - stående ger efter lite i taget

* Greppa om tårna, (inte under främre fotsulan ökad sträckning i benet!)

* Tala inte så mycket! Om instruktion (muntlig) behövs, så gör det kort och konkret. En person talar.

* Undvik smärta - smärta gör att musklerna spänner sig mera, som en skyddsreaktion.

* Öva aktivt sittande på sängkanten flera ggr/dag kort stund.

* Variera vila - aktivitet utifrån Martins ork

* Försök att sträcka ut armarna så långt som möjligt (dra fram skulderbladet). Sidliggande

* Ta ut rörligheten i armarna när Martin ligger på sidan. Se till att skulderbladet följer med! Ryggliggade.

* Ryggliggande. Böjda ben.

* Gunga benen sida till sidan MJUKT (Helst armarna raka med handflatorna upp).

* Som ovan fast benan högre upp.

* Ned med fötterna igen.  Lossa  Knäna först från varandra. Gunga således (bålen) vid behov.

* Fixera fotleden ned mot underlaget, gunga sist knäna sida till sida slidrörelse i fotleden.

* Räta ut benen Gunga benen utåt. Försök få foten utåt / uppåt. Kraftigt tag om tårna. Sittande

1. Börja med bålträningen

Hjälp-person bakom, kroppsnära:

* Rätar upp bröstrygg och huvud.

Hjälppersonen framför:

* Stabiliserar knäna

* Drar bäckenbenet / svanken framåt.


Sjukgymnastiken (92.08.14)

* Balansplatta - Titta åt sidan, framåt, uppåt och neråt

* Balansplatta - Bolla med ballong

* Knä - fyrfota - Lyft motsatt ben och arm

* Knästående - Lyft fram ett ben i taget

* Stå på ett ben

* Kliva upp / ner på pall

* Kliva över en pall

6.


Dagvård, FRYK

Dagvård


  Jag blev sedan utskriven från Rehab, för att nu övergå till dagvårdsavdelningen, som låg på samma plats som där jag legat inlagd tidigare, enda skillnden var denna att jag inte sov här längre på nätterna, och jag sov inte heller här över helgerna. Annars såg mina dagar ut på samma sätt, som de i stort sett gjorde när jag var inlagd dvs. att jag hade sjukgymnastik och arbetsterapi. Skolan var över, det var ju sommar nu så även jag hade sommarlov från denna. Något som jag faktiskt tyckte vart tråkigt, för jag tyckte om den skolan som jag hade med min lärare Lena.


  Mina dagar såg ut som om jag hade ett arbete, vilket jag valde att tänka på som att det var. Jag blev hämtad hemma vid mitt hem på morgonen det efter att jag hade sovit i min säng, gjort mig i ordning och ätit min frukost. Taxin kom och körde in på vår garageuppfart, jag samåkte med en annan kille som jag kände sedan tidigare som även han hade varit med om en trafikolycka, han hade krockat med en älg strax före det att jag hade varit med om min olycka. Jag började ju givetvis lära känna de chafförer som körde mig varje dag, det var bara två eller tre stycken som turades om att köra mig, så även de hade jag vissa samtal med, för svårt att tala har jag ju aldrig haft. Så att åka var inget som jag söt för att göra, utan jag tyckte det var ganska trevligt att åka till mitt "arbete".

  Väl här på Rehab, tog jag mig först till patienternas kylskåp och lade in min mat, för nu hade jag med mig mat hemifrån, som om det vore mitt arbete. Efter detta så var det strax dags att inleda dagen som började med sjukgymnastik. Som jag nu hade annan sjukgymnast än tidigare, tyvärr, jag hade gillat honom jag hade tidigare. Han hade börjat på ett projekt som hette APRIL-projektet. Så nu hade jag en ny gymnast, jag visste ju givetvis vem det var för hon jobbade ju där tidigare när jag hade varit inlagd, och tränat där med den förra gymnasten. Min sjukgymnastiks program bestog av ganska mycket cykling på en motionscykel. Förutom detta masserade gymnasten mig en del och gjorde olika balansövningar med mig och andra övningar, mestadels för min balans.


  Direkt efter detta fick jag byta rum, för vägg i vägg med gymnastiksalen låg arbetstrapins lokaler, som jag hade direkt efter på mitt schema. Detta med arbetsterapi var det jag tyckte mest om, det var inget som var jobbigt utan det var bara sådana saker som jag tyckte var roliga. Det som dessa teraputer jobbade med var att förbättra min motorik och minne, som de jobbade med på olika sätt. Detta var något som jag tycke om så det gillade jag. Det var något jag kände gick framåt och som inte var lika jobbigt, bl.a. så fick jag stå vid ett ståbord och pussla ett pussel, det var oftat ett Sverigepussel på 250 st. bitar. Jag sattes även vid en vävstol där jag fick väva en liten duk till en korg som jag hade målat och lackat själv. Jag fick göra kakor som jag senare lade i korgen innan jag tog hem den. Jag fick göra kakorna för att se om jag klarade av att följa ett recept på rätt sätt, där ses även att jag klarade av matte delvis.


  Väl efter att jag hade haft min arbetsterapi, så var det så dags för mig att gå till min mat och äta. Jag lärde känna en del andra som också var inskrivna på Rehab, och som jag fick lite kontakt med, vi pratade som kompisar och inte om vad vi hade varit med om.


  Väl hemma så åt vi middag direkt när min pappa kom hem och efter detta så tog min pappa och tränade en stund med mig. Han trände mest olika övnigar som han hade fått av min sjukgymnast. Han hade även en del egna övningar, vi hade lånat en motionscykel av en granne till oss, som jag fick cykla en hel del på, även hemma. Jag följde även med min pappa på fotbollstränigen med mitt gamla lag, som han ännu tränade som han även han gjort innan jag hade krockat med tåget. Väl på träningen var jag nästan bara med på när vi var ute och sprang, jag var nästan bäst i hela laget på att springa, för kondition hade jag, jag hade ju cyklat oerhört mycket motionscykel under hela min rehabiliteringstid, efter min olycka. Efter träningen när de andra gick in för att duscha så gick jag upp i skogen, för att springa hem. Det var delvis samma väg som jag skulle ta reda på hur lång den var när jag krockade med tåget, så jag sprang förbi samma plats som hade förändrat mitt liv så dramatiskt som det faktiskt hade gjort. Skillnaden nu mot vad den hade varit innan var att jag tittade mer noga om det kom något tåg vid övergången.


  Jag umgicks förutom all denna träning med andra kompisar, mina vänner i klassen som hade ställt upp på mig helt fantastiskt. De kom till mig varje fredag och var med mig hemma hos mig hela kvällen, vi hade jätteroligt, jag fick veta allt vad som hände utanför min isolerade värld. Även de har en oerhört stor del i att jag har lyckats komma tillbaks så långt som jag ändå ha gjort.



Fryk

  Det blev så dags för mig att åka mot och till Fryk-center i Torsby (Värmland). För en vidare rehabilitering av min skada. Tanken med detta "träningsläger" var inte bara att jag skulle rehabilitera mig rent fysiskt. Utan jag skulle även utveckla mig som enskild person. Jag skulle nu få klara mig mer helt självständigt, för nu var mina föräldrar, vänner och syskon långt ifrån mig. Det fanns ju naturligtvis personal på detta rehabiliterings-center, i Torsby dygnet runt.


  Centret var vackert beläget, nära till både skogen och deras stad. Mina dagar bestod här mestadels av sjukgymnastik och arbetsterapi, som mestadels var inriktat på träning med sjukgymnastik. Så jag var ganska upptagen med träning. När det var slut på sjukgymnastiken och så fanns det ofta en aktivitet en aktivitet på eftermiddagen och kvällen. Utöver dessa två aktiviteter hade jag ett ämne som hette "idrott", det var med en rullstolsburen kille, som hittade på roliga saker med mig.


  Det var samtidigt mycket fritid jag hade, då satt jag och kollade lite på en del renjuöppningar, samt läste en del böcker. Min sömn var inte att underskatta heller. Men tiden gick och när min tid nästan var slut här i Torsby, så kom mamma, pappa och Henrik på besök. Jag hade nu lärt mig att gå med hjälp utav kryckor. Det kändes som att en friheten hade kommit till mig.

 


Mina ben

Detta var mitt sätt att ta mig fram på, min rullstol, som kallades för Benjamin, Ben-ja-min

image5


7.


9:an, Gymnasiet, Tidaholms FhS,

9:an

  Efter en sommar som knappast hade inneburit något sommarlov för min egen del, var det så dags att börja nionde klass, ännu en gång. Denna gång skulle jag gå tillsammans med mina vänner som är ett år yngre än mig, men som jag kände väl ändå. Detta mestadels för att jag spelade fotboll och bandy tillsammans med dem, och så känner alla nästan varandra i ett så litet samhälle som jag då bodde i.


  Även alla skolungdomar som jag ju själv var en, alla visade en väldig respekt för mig. De två tidigare åren jag hade åkt med bussen var det alltid trängsel för att komma på bussen till skolan, då det var en väldigt stor mängd med elever som skulle med just från denna busshållplats. Fast nu var det ingen som trängdes, utan de lät mig gå på först, det var en mycket konstig känsla. Så jag och min bästa kompis, som jag nu var klasskamrat med, kunde gå och sätta oss vart vi ville i bussen nästan.


  Väl framme i skolan ställde jag in min krycka i skåpet, jag klarade mig bra med en krycka nu, men jag hade den bara till och från skolan. När jag var i skolan så fick den vila i mitt skåp.


  Väl i skolan hade jag ingen speciallärare eller någon assistent, utan jag var som en "vanlig" elev. Det enda undantaget var att jag gick i en liten specialgrupp i svenska, där ytterligare tre elever gick. Språk var ytterligare något jag hade jobbigt med, även före min olycka, då det främst var problem med engelska. Prata har jag aldrig haft svårt för, men att kunna stava till alla orden tyckte jag ibland var riktigt besvärligt. Men i engelska gick jag inte i någon specialgrupp, utan jag hade allmän engelska precis som tidigare innan olyckan hade inträffat. Något ämne som jag däremot var förtjust i skolan var matte, som jag också var duktig i, främst före olyckan var matte, då jag gick i den bästa gruppen. Men blev rejält degraderad nu. Jag behövde mer tid nu mot förut.


  Allt detta tillsammans innebar att så gott som all min fritid gick till att läsa och göra mina läxor, något helt annat mot vad det gjorde före min olycka. Och fastän att jag nog inte vet det säkert, så var jag nog den som läste på alla mina läxor mest av alla i hela klassen. Även om jag läste läxor oerhört mycket mer nu än vad jag gjorde tidigare så fick jag ganska dåliga betyg, jag fick inga streck, utan jag fick betyg i alla ämnen, för jag hade fortfarande kvar alla ämnen.

  Jag hade sjukgymnastik hos en sjukgymnast i samma ort där jag gick i skolan, där jag var på träning en gång i veckan. Här var det   mestadels motionscykel som jag fick trampa på. Förutan att min pappa även i fortsättningen tränade på hemma, vi hyrde bl.a. vår gymnastiksal i vår grundskola som ligger en liten bit från vårt hus. Här tränade min pappa mig en timme varje söndag, vi spelade mestadels badminton, han hade givetvis lite annan träning med mig också.




 

Gymnasiet

  När väl jag hade gått ut nionde klass, med inte de allra bästa betygen, så sökte jag in på det treåriga programmet som heter Omvårdnadsprogrammet, för jag hade blivit så intresserad utav vården under min tid under min behandling efter min olycka. Så jag ville numera inte bli någon eletriker, som jag tidigare ville bli. Och jag hade absolut inte den balansen för det yrket jag hade önskat mig tidigare, jag hade velat vara elektriker på byggen, där jag hade tänkt mig att jag skulle klättra lite och så, men jag hade ju inte balansen för att kunna klara av detta nu. Men heller inte samma vilja och intresse av det längre, utan jag var nu intresserad av att bli något inom vården. Så det var ju tvungen att bli Omvårdnadspprogrammet som jag skulle söka in till. Jag fick viss hjälp av min läkare för att komma in som även hade samtal med alla mina lärare även här för att berätta lite om vad jag hade svårt med och behövde extra hjälp med.

  Jag kom alltså in på Omvårdnadsprogrammet, där även två andra killar gick i klassen men tjugofem tjejer, så vi var en minoritet. Jag fick väldigt bra kontakt med en av killarna i min klass, vilket senare skulle betyda en del.


  Nu till skolan, jag fick även i denna nya klass berätta om att jag hade varit med om en olycka, jag hade då med mig ett papper som mamma hade hjälpt mig med att skriva ihop, som jag bara läste innantill så det var inga större svårigheter med det.



  Väl här så tyckte jag att psykiatri var det roligaste ämnet, kanske beroende på att det var den läraren jag tyckte om mest. Det ämne jag hade lättast med och som jag lyckades bäst i var i mattematik som ja ju även tidigare har gillat och har haft ganska lätt för. Detta delvis beroende på att jag ännu höll på med att spela Renju, som bygger mycket på ett liknande tankesätt som man använder när man gör vissa mattematiska lösningar. Jag hade fortfarande svårt med allt vad språk hette, de språk som var obligatoriska var svenska och engelska, jag hade även i dessa ämnen en mycket bra lärare som gjorde att det inte var så tråkigt att gå till hennes lektioner även om jag inte var så duktig och hade inget intresse av dessa ämnen. Men det fick gå bra ändå, de ämnen som det givetvis var de största och viktigaste var ju naturligtvis omvårdnad och allt vad det innebar så att vi fick lära oss om att ta hand om människor som vi skulle kunna när vi senare gick ut skolan och då var undersköterskor, vilket vi också gjorde.


  Det avslutade året hade jag och den kille som jag hade bäst kontakt med i klassen bestämt oss för att vi skulle åka Vättern runt, han hade åkt detta lopp en gång tidigare, och en del andra cykellopp, så han var väl tränad och tränade en hel del alla redan. Vi bestämde oss för att vi skulle låna en tandemcykel som vi skulle trampa oss runt på, för att jag ännu inte hade lärt mig att cykla själv, jag hade ännu för dålig balans för att klara av att cykla på en egen cykel. Så vi fick åka på denna treväxlade cykeln som vi hade lånat de 30 milen runt Sveriges näst största sjö, Vättern. Jag fick naturligtvis träna oerhört mycket för detta, delvis så sprang jag fortfarande en hel del. Förutom detta ställde främst min pappa upp på mig och var ute och tränade med mig på vår lånade tandemcykel. Min äldre bror var också hemma en tid strax före det att jag skulle åka Vätternrundan, då pappa och min bror turades om att cykla med mig en dag, så jag åkte riktigt långt. Till slut var det dags att åka upp till Motala för att cykla, jag, min kompis och hans pappa som också skulle åka loppet åkte gemensamt upp med husvagn som vi skulle sova i innan det att vi skulle cykla iväg.


  Vi lyckades att ta oss runt dessa 30 mil, det var tungt men vi var två stycken som vägrade att ge upp och som hade bestämt oss för att detta skulle gå, vi hade ju tränat så länge för detta, som var vårt slutmål. Det blev väl inte den snabbaste tiden men vi tog oss runt. Vilket var otroligt skönt, även hans pappa kom lyckligt i mål.



 

Tidaholm

  Efter att jag hade avslutat gymansium sökte jag och kom även in på Hellidens Folkhögsskola, som var beläget i Tidaholm. Det är en Folkhögskola som inte var driven av någon religös rörelse utan av istället drivs denna skola av "Blå Bandsrörelsen", vilket är en nykterhetsorganisation. Det är beläget väldigt vackert på en höjd i Tidaholm i ett slott som Henrik von Essen hade haft, för länge, länge sedan. Men som nu var friköpt av "Blå Bandsrörelsen", som startade denna skola, som är en allmän Folkhögsskola utan någon speciell inriktning. Mitt eget skäl till att jag gick i denna skola var att jag skulle lära mig att klara mig själv. Jag hade all mat beställd här dvs. frukost, middag, kvällsmat plus fika som vi fick mitt på dagen. Väl på mitt rum som inte var så stort hade jag alla mina kläder, skolböcker, ett skrivbord och min säng. Toaletten och TV-rum var gemensamma, men dessa fanns det städperonal till, som även skötte om vår dusch.

  Väl under skoltid hade jag alla grundämnen. Det jag läste lite extra var biologi B och svenska B, detta var två ämnen som jag behövde läsa upp för att kunna komma in på Sjuksköterskelinjen på hälsohögskolan, vilket det skulle visa sig att jag ändå aldrig sökte till. Jag trivdes oerhört bra under mina två år på Helliden. Jag lärde mig att bo själv utan mina föräldrar, även om jag ringde hem nästan varje kväll, från en telefon som var belägen alldeles bredvid TV-rummet, som jag bodde granne med. Det fanns även ett litet kök alldeles intill TV-rummet.

  De ämnen som jag läste lite extra i fick jag speciella prov i som jag hade lite extra att plugga på, vilket de andra inte hade. Jag läste även tyska här, vilket jag aldrig hade gjort tidigare. Att jag ville läsa tyska kanske delvis berodde på att jag gillade den läraren som jag hade i detta ämne, och det var den lärare som jag tyckte mest om. Han hade alltid väldigt roliga lektioner.

  På övriga lediga stunder var jag författare till vår tidning, som hette "Pressen von Essen", det tog ganska mycket tid för mig att ställa samman till en tidning, jag fick hjälp av en klasskompis som skrev en egen sida i tidningen.
Detta var två mycket lärorika år för min egen del, som jag deffenitivt aldrig har ångrat att jag har gått på.


 

Arbeten efter

  Jag slutade efter två år i Tidaholm, vilket jag hade trivts oerhört bra i. Jag flyttde hem till mina föräldrar igen, nu började sökandet efter jobb. Vilket visade sig skulle bli en ganska svettig match, det var svårt att få tag i arbete. Jag hade tänkt att jag tar det jobb jag får, även om jag helst vill ha något inom vården som jag ju faktiskt var utbildad till. Det visade sig när jag väl hade kommit till arbetsförmedlingen, att det skulle vara så gott som omöjligt för mig att få jobb. Efter några besök på arbetsförmedlingen så fick jag en egen förmedlare som fixde ett arbete åt mig, eller APU som det hette. Det var ett arbete som betalades av arbetsförmedlingen i ett halvår, jag fick först arbeta på ett äldreboene i en ort en bit ifrån vad jag bodde, jag trivdes väl ganska bra, men de var inte helt nöjda med mig, så jag blev avskedad när de skulle få börja få betala för mig. Jag fick med andra ord åter återgå till arbetslösheten, jag var inte abetslös så jättelänge tills det var dags för mig att börja på ytterligare ett nytt arbete, detta var på ett boende även det som också hade en liten affär där det visade sig att jag skulle vara mest i. Efter en tids arbete även här så visade det sig att det inte fanns några pengar att ha kvar mig heller, här trivdes jag ännu bättre än vad jag hade gjort på det äldreboendet som jag hade arbetat på tidigare. Här var jag mestadels i deras butik där det vävdes, och hade en del utflykter också. Men det blev tyvärr ingen fortsatt anställning här heller, även om jag trivdes oerhört bra här. Jag fick efter en tid sluta även här innan de skulle börja få betala själva för mig. Jag var mycket ledsen när jag fick "kicken" från detta arbete för här hade jag verkligen trivts väldigt bra.


  Efter detta arbete var det återigen dags att vara arbetslös, något som jag hade hoppats på att få slippa. Jag vill arbeta kan ju inte bo hemma hela livet.


  Jag gick hemma och trampade även om jag hade börjat träna på gym och kunde träna när det inte var så många andra där och tränade mitt på dagen, men det var jobbigt att inte har någon speciell plats under dagarna att känna sig hemma och behövd på.


  Men en dag ringer telefonen, det är arbetsförmedlingen som ringer till mig, de sa att det finns ett arbete på något som heter Torggården, vilket jag kan få en anställning på. Han berättar att de har ytterligare tre peroner där som har lönebidragsersättning som även jag skulle få här också. Jag och mina föräldrar får en tid där vi alla tre plus han från Arbetsförmedlingen ska åka till Torggården och titta på detta nya stället.


  Jag gillade det jag fick se, det var bl a en kille som arbetade där som även han och hans pappa spelade Renju en del. Där arbetade även två andra tjejer med lönebidrag och två stycken som var föreståndare över det dagcenter som jag nu skulle börja på. Det var spännande att börja här, men jag kände ju en av de som arbetade där redan, så han gav mig en lite trygghet. Jag fick ett bra mottagane av de andra som arbetade där, och blev insatt i en grupp. Där jag omedelbart fick vissa arbetsuppgifter. Äntligen så hade jag fått ett arbete där det jag gjorde betydde något för en annan människa, som även jag tyckte var värdefullt.


  Det visade sig att jag blev intresserad av en kollega som även hon var lönebidragsanställd, det började med att jag hjälpte henne med att hänga hennes tvätt en dag för att jag skulle gå på Luffarschacksträning i stan samma kväll, så detta tyckte jag var helt perfekt att jag kunde hjälpa henne samtidigt som jag inte behövde åka hem och vända för att åter åka in för att träna. Men det visade sig vara lite mer än bara det.


  Vi bor idag tillsammans och har en dotter tillsammans.


  Efter att jag hade arbetat här i tre år, så tog jag mig till min chef och talade om för honom att jag ville byta jobb, för att jag tyckte att det var för lite att göra och att jag inte ville ha ett arbete där jag fick dra benen efter mig. Min chef ordnade så ett arbete till mig, även gär som vårdare på ett dagcenter men mycket större och inte i samma stad där jag bor utan något utanför denna stad. Jag fick alltså ny anställning på Majvallen där jag arbetar och trivs bra.


 

Dagens läge...

  Idag lever jag i en lägenhet i Jönköping, ensam med fru och ett barn som föddes i maj 2004. Vi lever ensamma utan något som helst hjälp av någon, jag själv arbetar på ett dagcenter för handikappade. Det är kanske där jag skulle ha varit om inte min rehabilitering och min övriga omgivning hade ställt upp på mig, främst tänker jag då på mina föräldrar. Utan de hade jag troligen aldrig varit den jag är idag.


  Men idag lever jag utan någon hjälp och klarar mig bra, men det märks att jag kunde och borde ha bättre minne än vad jag har. Även om jag har lärt mig ganska många knep att både dölja och undvika att hamna i pinsamma situationer.


8.


Fakta om hjärnskador - Ett stort tack till - Epilog - JP:s interjuv - J:nytt - Radio - E-adresser, telefonnummer - TV

FAKTA om hjärnskadade:

* Hjärnskador Ca 70.000 personer drabbas varje år av förvärvade hjärnskador, av olika grad.


* Konsekvenserna av en hjärnskada varierar oerhört mycket beroende på vilken typ av hjärnskada det gäller. Hjärnskadans omfattning beror på vart den sitter och alla komplikationer som kan uppstå i samband med hjärnskadan och inte minst vilken akutbehandling och vidare rehabilitering som ges till den skallskadade.


* Eftersom hjärnan styr alla våra sinnesintryck, gör alla våra tolkningar och bearbetningar, skapar alla våra tankar, bilder och föreställningar, styr alla muskler och övriga organ i kroppen. Med tanke på detta kan i stort sätt vilken funktion i kroppen bli handikappad som helst, när en hjärnskada inträffar.

   Man delar in funktionsstörningar i fyra olika delar:


* Perceptuella funktionsstörningar:

  Detta innebär att varseblivningen av omvärlden eller kroppens inre miljö, blir störd till följd av skador på ledningsbanorna, ett eller flera av de tolkningsområden i hjärnan som tar emot. Det kan vara rubbningar vad det gäller syn-, hörsel-. balansrubbningar. Det kan också finnas störningar på smak- och lukt, störningar i upplevelser av smärta, beröring, vibration, tryck och temperatur, A-törningar i kroppsuppfattning och upplevelsen av olika kroppsrörelser eller störningar i förmågan att integrera intryck från olika sinnen.


* Motoriska funktionsstörningar:

  Förlamningar, apraxier, ataxier, dyskinesier, dysartrier mm.

  Det vill säga kraftiga försvagningar eller störningar i förmågan att integrera intryck från olika sinnen.


* Kognitiva funktionsstörningar:

  I denna kategori räknar man in störningar av det intellektuella förmåga, dessa störningar är för många "osynliga "för omgivningen. Men samtidigt ofta starkt handikapp för den drabbade. Hit hör språkstörningar, uppmärksamhets- och koncentrationsstörningar, olika typer av minnes- och inlärningsstörningar, störningar på vakenhet och initiativförmåga, störningar i förmågan till planering och brister i insikt och omdöme.


* Emotionella funktionsstörningar:

  Störningar såsom förändrat känsloläge eller störningar i att kontrollera känslor och impulser. Dessa funktioner kan påverka beteendet och ger då omgivningen upplevelsen av e stark förändrad personlighet. Tex. aggressivitet, manier, hämningslöshet, förlorad impulskontroll, känslomässig avflackning eller förlorad självkänsla.


* Detta är den generella skadebilden, varje person är ju unik så det är olika funktionsnedsättningar och problem till följd av varje skada.


* Rehabilitering:

  Rehabiliteringen på en hjärnskadad person är mycket långvarig och mödosam process. Hjärnans förmåga att bilda nya nervceller till hjärnan är mycket begränsad, tills bara för ett par år sedan trodde man inte att kroppen inte alls kunde nybilda hjärnceller. Fast nyare forskning har visat att kroppen kan nybilda nya celler i en viss del av hjärnan. Däremot finns det en rad olika mekanismer som gör att den skadade kan få tillbaka nedsatta funktioner eller märkbart förbättras.


  Hjärnan har stor plasticitet (formbarhet) som gör ett framsteg i rehabilitering - förloppet kan ske under hela livet, även många år efter en hjärnskada.


Reorganisation

  När en del av hjärnan tar över vissa delar av det som är skadat på andra delar av hjärnan, och tar över dess funktioner. Hjärnan bygger delvis om sin struktur för att kunna fungera mer ändamålsenligt för de uppgifter den har att lösa. En total reorganisation kan inte ske, utan det utan det kan endast ske av de områden som har anknytning till det skadade området. Dessa kan då ta över eller ge stöd i vissa skadade delar av en funktion.


* Synapsbildning

  En nybildning av nervceller kan endast göras i en ytterst begränsad omfattning, vet man. Däremot kan nya nervceller skapa nya förbindelser (synapser) med andra nervceller. Oskadade synapser kan bygga ut sitt synapsnät så att en viss kompensation för det skadade funktionerna kan ske genom ett utvidgat samarbetsnäst mellan oskadade nervcellsområden.


* Nyinlärning

  Vissa nedsatta funktioner, kan fås tillbaks så att det nästan inte märks att man har en skadad cell. Detta sker i sådana fall genom att den skadade personen har lärt om sig alla de förlorade funktionerna på nytt. Många gånger får dessa funktioner läras in på ett annorlunda sätt än vad man har fått lära in de tidigare, för att kringgå de skadade funktionsnivåerna.


* Kompensatoriska strategier

  Genom att lära sig nya strategier för att lösa problem kan vissa funktionsbortfall kompenseras så att det går att bli mer självständig trots sin hjärnskada.


* Automatisering

  Genom en väl avvägd träning kan funktionella program nå en högre grad av automatisering, vilket gör att en mindre del av hjärnans kapacitet tas i anspråk och istället kan utnyttjas för simultana aktiviteter. Genom att till exempel träna upp motoriken kan större energi och resurser utnyttjas för till exempel perceptuella och kognitiva funktioner, energi och resurser som annars kanske skulle behövas bara för att hålla upp kroppen.


* Rehabilitering

  Kräver kunnig och erfaren personal som kan ge en allsidig och rik stimulans och skapar de rätta förutsättningarna för individens rehabilitering utifrån, beträffande utgångspunkten. Rehabilitering kräver utöver en egen stark vilja, det krävs även ett starkt känslomässigt engagemang från ens omgivning, vilket är den mest avgörande drivkraften för den skadade personen, för dess återgång tillett självständigt och värdigt liv.





Ett JÄTTESTORT TACK TILL!!!

  Jag vill sända ett stort tack till främst mina båda föräldrar och syskon, som jag har det mesta att tacka för att jag hade så pass bra rehabilitering som jag fick, både undertiden när den vanliga rehabiliteringsdagen var slut och när jag väl hade ledighet, samt när jag väl hade slutat på Rehab. De gav aldrig upp förrän jag var helt återställd, massor av tid, kärlek och ömhet om mig.


  Jag vill även tacka alla kamrater som var hos mig så gott som varje dag och gjorde mig sällskap, de var också till stor hjälp för min rehabilitering tillbaka till det liv som jag numrera lever.


  De sista jag inte får glömma att tacka är övriga kompisar jag hade innan min olycka som inte svek mig när jag förolyckades, utan nästan mer tvärtom, de ställde upp helt suveränt även de.


  Ett jättestort tack till alla som har hjälpt mig tillbaka till ett värdigt levande, som jag har idag.





Epilog:
  Det finns ännu kvar problem, som är beroende på denna olycka som jag har varit med om, och som gör att jag absolut inte är samma människa som jag skulle ha varit om denna olycka aldrig hade inträffat. Det går inte att upptäcka om jag sitter eller står framför dig, men om du ser att jag går iväg kan man lätt se att jag inte går perfekt utan slänger med mitt högra ben. Som alltså är en skada jag har kvar sedan olyckan.


  Även mitt minne kunde varit bättre, men jag har fått lära mig att skriva upp allt som jag måste komma ihåg.
Har även ont i ryggen numera, nästan alltid.

  Bara exemplet på vad jag jobba inom, som idag på ett dagcenter. Som det absolut inte hade varit annars, jag
hade jobbat som elektriker på byggen troligen. 

  Jag kommer gärna ut på skolor och dyligt och föreläser.

  Ställ gärna frågor  om min hjärnskada / trafikolycka. Eller liknande skador i allmänhet...

  Kommentarer, synpunkrter och inlägg om denna Blogg...

  Är glad för alla kommentarer om du läst, ''öggnat igenom'' det jag har skrivit, eller bara läst något...glad för alla kommentarer.

  Tryck på min E-adress här ovanför, för att sedan ge din åsikt om min hemsida.

  Jag kommer gärna ut på skolor eller dyligt och föreläser, fråga gärna om detta också.

  Alla svar kommer den adress ni skriver ifrån, från denna adress ni nu skrivit till, om ni inget annat önskar.

Tack på förhand:
Martin Karlsson




Jönköpingsposten
Lördag den 30 oktober, 2010

Fredagen den trettonde blev en verklig olycksdag för Martin Karlsson. Han krockade med tåget när han provkörde sin moped. Miraklöst nog överlevde han, men vägen tillbaka har varit lång.

Det har hunnit gå nitton år sedan olyckan som förändrade hela Martins liv. Livet därefter blev inte alls som han hade tänkt sig. Men han är tacksam att han överhvudtaget lever.
 - Jag borde ligga ett par meter under jorden. Den resan jag har gjort tillbaka skulle inte gå att göra egentligen. Det är ett under att jag lever egentligen, säger Martin.
 Visst har han men efter olyckan. Hjärnskadan gör att han har problem med minnet, blir mycket trött och har svårigheter med balansen. En nerv i högra benet skadades också och gör att han haltar när han går och han har dessutom ständigt ont i ryggen.

 Låt oss ta det från början. Hela historien börjar redan sommaren 1991. Martin var 14 år och fick en nedmonterad moped av sin storasysters pojkvän. Hela sommarlovet monterade, skruvade och putsade han på sin kära moppe. I slutet av oktober skulle han fylla 15 och den födelsedagen såg han fram emot mer något annat. Redan i september var mopeden klar. Då var det förstås självklart att Martin ville provköra lite. Familjen bodde i Månsarp och hade ganska nära till ett skogsområde. Han tänkte att det vore säkrast att köra i skogen. Där fanns ju verken någon trafik eller några poliser. Hans lillebror hjälpte gladerligen att knuffa igång moppen och så åkte Martin iväg.
 Efter ett tag korsade skogsvägen järnvägen, vid en obevakad övergång. Martin verken såg eller hörde tåget som närmade sig, utan for rakt över spåret. Lokföraren signalerade och tvärnitade, men att få stopp på ett tåg tar tid. Mopedens bakhjul träffades och Martin flög 25 meter i luften och hamnade på huvudet en bit ifrån rälsen.
 - Utan hjälmen hade jag aldrig suttit här idag, säger han.
 Räddningstjänsten var snabbt på plats. När utryckningsfordomen med blåljus och sirener kör rakt ner i skogen blev förstås folk i Månsarp väldigt nyfikna. De rusade ut och följde efter för att se vad som hade hänt. Martins lillebror och mamma sprang också, med de hade ingen tanke på att det hade hänt Martin något. Brodern som sprang snabbast, kom först fram till olycksplatsen och fick syn på den välbekanta mopeden. Tvärnitade vände han igen och sprang tillbaka mot sin mamma. En brandman stoppade honom och frågade honom om det var någon han kände. "Det är min bror", skrek han.
 En granne tog hand om lillebror, medan mamma fick följa med Martin till sjukhuset.

 En stund senare kom Martins pappa hemcyklade från jobbet, lyckligt ovetande om vad som har hänt. Han blev förstås förånad när han fick se att det står en polisbil på garageuppfarten framför huset. Polisen berättar att det har hänt en olycka och skjutsade honom till Ryhov.
 När Martin anlände med amblans till akuten mötte han först en läkare som snabbt konstaterade att det rörde sig om skallskador, vilket inte var hans specialitet. Läkare nummer två undersökte Martin och insåg att skadorna var allt för komplicerade för vårdpersonalen i Jönköping. Martin behövde köras till specialisterna i Linköping. På väg ut mot ambulansen passerade de den första läkaren igen. Han upptäckte att Martins mage hade svullnat upp. Istället för ambulansfärd bar det av till operation. Magen öppnades och det visade sig att hela magsäcken var spräckt.
 - Jag behövde opereras direkt, för jag skulle aldrig ha överlevt färden till Linköping annars, berättar Martin.
 Väl framme i Linköping vårdades han i resperator, hade övervakning dygnet runt och hur många påsar dropp som helst. Läget var kritiskt, men föräldrarna fick inget svar på hur allvarligt skadad deras son var.
 - En läkare sa till dem att de kunde vara glada om jag ens blev ett paket, säger Martin.

 Själv minns han ingenting, vare sig av själva olyckan eller av tiden efter. Han tillbringade många månader på sjukhus, först i Linköping och sedan i Jönköping.
 - Jag var som en bebis igen. Jag hade blöja, blev matad och kunde inte gå, säger han.
 Men mot alla odds blev han sakta men säkert bättre igen. På rehbeliteringen fick han både träna fysiskt med sjukgymnasterna och mentalt med arbetsterapeuterna. Även när han var hemma hos sina föräldrar fortsatte de att träna med honom. På lördagarna brukade de hyra skolans gymnastiksal och vara där och träna.
 - Min familj har varit helt fantastiska. Utan dem hade det aldrig gått, säger han.
 Det sägs att nöden prövar vänner. Martins vänner klarade provet. De fanns ständigt vid hans sida. Trots att han fick gå om hela nionde klass och fick nya klasskamrater fungerade det hela tiden bra.
 Första april året därpå fick han känna på hur det var att vara ensam. Då tillbringade han nästan en månad på ett rehabeliteringscenter i värmlandska Torsby. Hans lillebror har i sina dagboksanteckningar skrivit att Martin satt i rullstol när han åkte, men gick på  kryckor när han kom  hem.

 Även Martins mamma har skrivit dagbok efter olyckan. Där finns allt samlat av vården, känslor och tankarna. Martin har allt detta i ett kompendium. Det händer att han föreläser om vad som har drabbat honom på olika skolor. Eleverna brukar sitta knäpptysta och lyssna på hans berättelse. Det han framförallt vill få dem att förstå är hur viktigt det är att använda hjälm, även när man cyklar.
 - Jag kan berättelsen om mig väldigt bra. Men eftersom jag inte minns någonting själv känns det ofta som om jag berättar om någon annan, säger Martin.

 Ända sedan han var liten hade han drömt om att bli eletriker och jobba på byggen. Den drömmen gick om intet i och med olyckan. Tiden på sjukhus väckte istället hans intresse för vården. Efter grundskolan sökte han sig därför till omvårdnadsprogrammet på gymnasiet. Redan på sin första arbetsplats mötte han kvinnan i sitt liv. Idag är de gifta och har en liten dotter. Till vardags arbetar Martin som vårdare för handikappade.
 - Jag hade mycket väl själv kunnat vara en av dem, säger han.
 Visst händer det att han tänker på hur livet hade sett ut om olyckan inte hade hänt. Och frågan "varför just jag" bär han förstås på. Den brukar han ha som sin utgångspunkt för sina föreläsningar, då han berättar om sin resa tillbaka till livet.

Carolina Carpvik, Jönköpingsposten, 101030




En interjuv gjord o publicerad i J-Nytt, 110306

Jag var som en bebis på 14-15 år
Martin Karlsson håller upp en bild från tiden efter olyckan
Martin Karlsson håller upp en bild från tiden efter olyckan Foto: Emelie Makrill
I september är det 20 år sedan som Martin Karlsson överlevde en svår tågolycka i Månsarp.
- Jag landade på huvudet, därav min hjärnskada, berättar Martin.
 
Tipsa en vän

Det var den 13 september 1991, Martin var 14 år gammal och skulle fylla 15 i oktober månad. Han hade samma dag haft sin sista dag på praktiken som gymnastiklärare. Martin hade under sommaren själv monterat och målat en moped som han var väldigt upprymd över. Den hade blivit färdig kvällen innan.
- Året jag blev femton pratade alla om mopeder. Så jag var snabbt ute med min bror efter middagen för att kunna testköra den, berättar Martin euforiskt.

Brodern puttade igång mopeden som först inte ville starta och drog iväg genom skogen där han brukade springa.
Därefter gick allt väldigt snabbt. Martin kommer fram till järnvägsspåret där det saknas skyltar och där skog skymmer all möjlig sikt.
- Jag var väl medveten om att där fanns ett spår, men trodde att jag skulle hinna över, berättar Martin.

Flera ton mötte ynka kilo
Det gjorde han också, men inte mopeden. Tåget klippte bakdäcket med sina 47 ton vilket medförde att den 55 kilo lätta pojken flög flera meter bort och landade på huvudet. Chauförren som inte såg honom förren det var för sent tvärnitade och stannade efter 150 meter.
- Vore det inte för hjälmen och min fysik så hade jag inte suttit här idag. Jag landade på huvudet, därav min hjärnskada, och bröt inga ben otroligt nog, säger Martin Karlsson.

mopeden





Det kommande halvåret minns han ingenting av. Läkarna på Ryhov i Jönköping konstaterade att det var en skallskada och skickade honom vidare till specialisterna i Linköping. Men det är inte förens nu som en av läkarna upptäcker att Martins mage är svullen och att magsäcken spruckit.
- Jag hade aldrig överlevt till Linköping med spräckt magsäck, säger Martin.

Efter två veckor i Linköping med övervakning dygnet runt och flera olika droppåsar, flyttades Martin tillbaka till Ryhov i Jönköping.
- Ni ska vara glada om han blir liggande och inget kan göra, ska en läkare på Ryhov ha sagt till Martins mamma.

"Känns som att jag berättar om någon annan"
Under hela återhämtningsperioden skrev hans mamma anteckningar, text som idag är hela grunden för Martins uppfattning av det förlorade halvåret.
- De berättade för min mamma att jag inte skulle minnas den här tiden senare, därför började hon föra dagboksanteckningar. Det känns därför som att jag berättar om någon annan, säger Martin.

martinmedsköterska





- Jag var en bebis på 14-15 år. Ingen som helst kommunikation och hela tiden iförd blöja. Nya människor blev nya människor för varje gång de kom in, berättar Martin.

Onda Bengt
En av de som började arbeta med Martins balans var sjukgymnasten Bengt.
- Han är en av dem som jag faktiskt kommer ihåg såhär i efterhand. Onda Bengt som egentligen inte var så ond, bara jag som förknippade honom med smärta och träning, säger Martin.

Efter ett träningsläger och flera rehabbesök började Martin bli bättre. Vännerna hade hunnit gå ut nian och Martin fick gå om samma årskurs igen.
- Jag åkte buss som vem som helst. Fördelen med en liten by är ju att vi alla känner varandra. Så jag kände redan alla i min nya klass, berättar Martin.

Yrket inte längre aktuellt
Efter högstadiet valde Martin att gå omvårdnadsprogrammet då yrket som sjukgymnast krävde allt mer av hans betyg.
- Jag ville bli elektriker, en sådan som är ute på fältet, men det var inte längre aktuellt, berättade Martin Karlsson.

Senare fixade Arbetsförmedlingen en plats åt Martin på Torggården där han arbetade med handikappade i fem år. Det var även där han träffade sin nuvarande fru. Martin söker därefter jobb och hamnar på Majvallen där han är än idag.
- Jag borde ha varit där själv. Det finns en kille där som är precis som jag. Jag hade tur som var så ung och kunde rehabiliteras, säger Martin.

Håller i föreläsningar
Idag bor Martin Karlsson i centrala Jönköping med fru och ett barn. Han har problem med minnet, sin balans och har på senare tid även fått problem med ryggen. Martin kan inte heller cykla, men får köra bil med lite fler extra steg inför utbildningen.
- Jag håller även i föreläsningar och skriver via min blogg för att få ut hur viktigt det är med stödet från sina vänner och familj. Hur det är att leva med en hjärnskada, berättar Martin.

Järnvägsspåret i Månsarp är idag lika illa som för 20 år sedan. Det finns inga skyltar och lider av dålig sikt.
- Det är någonting som jag verkligen vill ha förändring på, säger Martin.

Se mig på TV när det hade en liten sändning om min övergång, där min olycka skedde:

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/jonkopingsnytt/taglyckorna-okar-vid-korsningar


En interjuv med mig på en halvtimme, Radio P4 110919 med      Hasse Pettersson, kl. 10.30-11.00
http://sverigesradio.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=53&date=2011-09-19

Det börjar 10.36-11.00



E-postadresser värt att besöka:
http://hjarnskada@blogg.se.
http://bergaboden.se/
http://hjarnkraft.nu/
http://renju.se/
http://martinkarlsson7610@gmail.com/----Maila hit frågor, kommentaer

http://martin.karlsson@jonkoping.se/----Maila hit frågor, kommentarer


Martin Karlsson
070- 630 78 76 Min mobil
036 -10 34 88 Arb.
036 -12 49 38 Hem
http://martinkarlsson7610@gmail.com/

http://hjarnskada@blogg.se/


9.


Bok/Frågor / Svar / Kommentarer

Jag har äntligen även skrivit en bok om hela min berättelse "Varför Just Jag", för mer info. om denna, maila martinkarlsson7610@gmail.com 100kr plus frakt, sedan är boken din!!!

Givetvis frågor till min mail: martinkarlsson7610@gmail.com alt. martin.karlsson@jonkoping.se

Den finns även som ljudbok... Kostnaden är 100 kr vardera. 

Älskar alla frågor om bok, blogg...

Finns inga dumma frågor så skriv och kommentera eller fråga, om något ni läst.

 

Är du rädd för fredag den 13:e?
Nä...faktiskt inte, det som hände kunde lika gärna hänt vilken dag som helst...

Har du träffat några som vart med tåget?
Nä, tyvärr....jag skulle gärna vilja att någon hade kommit dram till mig och sagt att "jag var med tåget, som du krockade med. Och jag undrar hur det har gått för dig". Men tyvärr inget har sagt det till mig, men jag hoppas att någon skulle vilja när någon av alla dessa personer läser min blogg, eller kanske t.o.m. chaffören, som absolut inte kunde göra något mer än vad han gjorde.

Vad är den vanligaste frågan du får när du är ute och håller föredrag?
Faktiskt är det väldigt ovanligt att jag får frågor överhuvud taget, om detta beror på att mitt framförande är så fullkomligt, vilket jag inte tror själv på. Utan jag tror mer på att människor inte vågar fråga något av det de undrar över, de tycker kanske att det är skenant eller liknande.

Har du någon kontakt med andra personer med hjärnskador idag?
Ja, jag är medlem i en organisation, som är helt fristående från allt vad kommun och landsting heter. Föreningen heter Hjärnskadeförbundet - Hjärnkraft, som är en förening för oss som har en förvärvad hjärnskada, i något sammanhang. Oftast så har vi de i form av trafikolyckor, som jag har. Denna förening är för oss hjärnskadade, anhöriga till oss samt intresserade. Vi träffas för att samtala, hittar på lite olika saker med varandra.


KOMMENTARER:
Efter att jag hade medverkat i ett radioprogram i P4, Pettersson och c/o , 110919, (http://sverigesradio.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=53&date=2011-09-19, 5,53) så ringde tågchaffören mig nästan precis när jag kom hem. Jag ska redogöra för vad han sa här, som "tillrättarlägger" en del av mina undringar. Jag ska tala om vad han sa, vilket gör min berättelse lite klarare. Enligt honom hade jag ingen hjälm på mig, eller rättare sagt att jag hade den uppknäppt! Vilket jag är helt säker på att jag hade, jag hade definitivt hjälm på mig annars skulle jag aldrig leva, det var väl bara lite för långa remmar som gjorde att han trodde anorlunda, dvs. att jag inte hade någon hjälm på mig. (Min pappa la det tillägget till mig när jag berättade vad denna chafför hade sagt åt mig att de hade klippt av hjälmen från mitt huvud, så hjälm hade jag onekligen). Han hade tydligen med en medhjälpare i hans förarvagn, de hade sett mig, givit signal...men jag verkade inte bry mig. Jag blev så påkörd av tåget, och slungades iväg. Enligt chuffören träffades jag alldeles i slutet av däcket. Jag hamnade inte vid rälsens kant som jag uppger utan de höll på att bygga om järnvägen så det stog en stor "betongklump", vilket jag behagade att träffa.
På tåget fanns 6 stycken tjejer som var sjuksköterskor i en närliggande ort, som vart på väg hem från deras jobb. De började omedelbart att göra livräddning på mig. Så det var nog min smala lycka, att de fanns med på av en vagnarna på tåget.
Får tacka dessa tjejer, jag hoppas att ni läser detta. Skriv gärna en kommentar...
Och inte minst Hasse P på radio Jönköping...som gjorde min sändning möjlig.
*****************************************************************************************************************************************************************
Hoppas att även DU skriver en kommentar till mig, även om du bara har läst en liten del av det som jag har skrivit!!!
Jag kommer gärna ut och föreläser om förvärvade hjärnskador, då med min olycka som utgångspunkt!

/ Martin

10.


RSS 2.0