hjärnskada

Detta är en skrift som är skriven om mig, Martin. Efter min olycka med min moped, då jag blev påkörd av tåget vid ett obevakat övergångställe mitt i skogen, som ännu är obevakat! Det finns inte ens ett trafikmärke att det finns en järnväg vid denna övergång!!! Det har ännu inte kommit upp något trafikmärke!!! Även om jag var mycket medveten om detta.

Det som jag hoppas att ni ska läsa nu, är inte skrivet så att det måste läsas allt i ordning, det är många enskilda berättelser skrivna av många olika personer. Men allt är skrivet om min olycka!!!

Jag vill speciellt tacka mina bröder som skrivit hur deras känslor var när det hände!!! Om känslor och deras sätt för att hjälpa mig tillbaks efteråt utan de och min syster hade detta aldrig gått.
Givetvis har jag mina båda föräldrar oändligt mycket att tacka för att jag över huvudtaget lever och har kunnat rehabilitera mig så bra som jag trots allt ändå har gjort.

Inte minst min mammas dagboksanteckningar, som hela tiden ligger som grund för denna skrift som jag hoppas på att ni ska läsa nu. Hon fick tips att skriva från början, Martin kommer inte minns något av detta, sa de till henne. Och större sanning får man verkligen leta efter, så när jag läser det själv känns det inte som att det är om mig det handlar om, fast jag mycket vet att allt handlar om mig och att det är jag som har vart med om allt som jag läser. Men jag tycker allt synd om killen det handlar om själv ibland... :-) (dvs. mig själv).

Frågorna är många, skulle jag vara samma person som jag är idag? Hur skulle mitt liv sett ut, om inte??? Fanns det någon tanke att detta som hände, hände??? Vad tänkte alla andra som var med på tåget som körde på min moped??? Vad fick de veta, hur många av alla dessa har jag träffat i verkligheten som var med på tåget, det var ju inte tomt det tåg som var med i min olycka??? Vad tänker alla idag om det som har inträffat? (om du är en av de var med på tåget och läser detta, ge bara en kommemtar, jag vore tacksam för detta).

Så många är frågorna som jag ännu har, jag hoppas att NI som läser detta som jag har skrivit, får en tanke. Jag hoppas att alla som läser detta skriver en liten kommentar, om vad ni har läst. Skriv gärna frågor, det finns inga dumma frågor, jag svarar på allt som skrivs till mig!!! Jag kommer gärna ut till någon klass/grupp... och håller ett föredrag om allt jag har varit med om (dvs. mig själv).

Använd den e-adress som finns i slutet av denna skrift...
(för den som inte orka vänta till dess så är den [email protected])


Nu till berättelsen...

  
  Jag var en kille som fyller år i slutet av oktober, dvs. att jag var 14 år när detta inträffade. Jag bodde naturligtvis hemma, en bit ifrån någon större stad. Jag bodde nära skog och skön miljö. Tillsammans med min pappa, mamma och min lillebror (Henrik 9år). Mina två äldre syskon, som är en storasyster, Catrin (20 år) och en storabror som heter Stefan (22år).

  Denna berättelse utspelar sig, med start 1991, och sedan framåt.

  Mina främsta intressen var vid denna tid främst min moped, som var en Monark av äldre års modell. Som jag hade fått av min storasysters kille, Niklas. Jag fick den delad i tre kartonger och en kaross. Så jag hade mycket att pyssla med under mitt sommarlov.

  Förutom detta med mopeden hade jag en kompis som jag delade mesta min tid med, Kristian. Även om jag hade lite mindre tid nu, så såg jag till att vi höll vår kontakt levande. Vi hade många gemensamma intressen, även om inte mopeden var något intresse vi hade gemensamt. Så fanns det många andra intressen vi hade gemensamt. Vi var både ganska intresserade av olika idrottsutövningar, det vi gjorde tillsammans var att vi spelade fotboll båda två, och vi gillade att spela tennis tillsammans. Utöver dessa fysiska sporter så spelade vi ett tankespel, som heter Renju (japanskt luffarschack). Vi fiskade även en del tillsammans i vår lilla sjö som låg en våra hus. Övriga tid vi hade tillsammans programmerat vi en hel del på en hemdator, som vi höll på med att göra ett spel tillsammans på.

  Jag sprang även en hel del på min fritid, jag var ingen större löpare. Utan jag gjorde det mest för att jag tyckte det var roligt. Ett mål jag hade var att kunna springa Lidingöloppet någon gång i framtiden. Jag hade sprungit barnens Lidingölopp, men det är bara på fem kilometer.

  På vinterhalvåret spelade jag bandy - utomhus, dels för att hålla igång min kondition men främst för att jag tyckte det var enormt roligt. Min position i laget var libro (längst bak i laget). Var en spelare ingen skulle komma förbi, vilket ibland innebar ett par minuters vila vid sidan av planen, alltså i utvisningsbåset.

  Så min egen fysik var relativt god, speciellt vad det gäller min kondition. Någon större muskelbyggare i övrigt var jag inte, och hade inget intresse av det heller.

  I övrigt under mitt övriga sommarlov så hade jag ett sommarjobb, hos en läkare i en närliggande ort som ville ha sitt gräs klippt. Som jag hade tagit över av en gammal granne till mig. Så jag var och klippte hans gräs ganska ofta och försökte att hålla det ganska snyggt och prydligt även i övriga trädgården. Som jag så gärna fick göra, så mycket som möjligt. Han stod för alla utgifter, givetvis som kunde bli utav mitt utövande i hans trädgård. Och utöver detta sommarjobb, så jobbade jag även som tennislärare de två första veckorna på sommarlovet, för skolungdomar i årskurs 1-6.

  Min dröm om framtiden var att bli elektriker, något inom vården som jag blev var inget av intresse ännu så länge. Även om jag tyckte om att jobba med andra människor. Men jag hade och tyckte om att jobba med och för andra, men då främst inom idrottens värld.

  Fredag den 13:e september 1991

  Denna berättelse kommer att utspela sig 1991, då jag var 14 år och skulle fylla 15 till slutet av oktober. Jag bodde under denna tid narturligtvis ännu hemma med hos min mamma, pappa och min lillebror Henrik (9 år). Jag har även två äldre syskon, en bror, Stefan som några veckor före denna inträffande datum detta kommer att handla om hade flyttat till Stockholm, där han hade fått arbete, som 22-åring som han då var. Min äldre syster, Catrin (20år), hade flyttat hemifrån för en lite längre tid sedan med hennes kille, Niklas. Jag hade inget umgänge med någon tjej, utan var mer intresserad av mina olika fritidsintressen, som jag lät min tid tilldra sig till.

  Mina fritidsintressen på våren - sommaren då detta börjar var mina övriga fritidsintressen att jag spelade fotboll, där jag aggerade målvakt i laget. Min övriga fritid var jag en ganska vanlig singelkille, som bodde hemma hos mina föräldrar.

  Jag är ingen större musikälskare, men när jag väl hade på något på min spelare så blev det ofta något svenskt, mestadels av min största favorit, Tomas Ledin. När inte han låg på min stereo så var det ofta Orup, Glenmark eller Strömstedt som spelades.

  Jag hade bestämt mig redan som väldigt ung att jag skulle arbeta som elektriker, vilket jag ännu höll kvar min dröm vid. Denna dröm fick jag nog vid cirka 6 års ålder, fast jag hade fortsatt ha kvar min dröm om att jag skulle bli elektriker när jag började arbeta som vuxen.

  Jag hade precis påbörjat mitt nionde år i skolan, och hade nu praktik, vilket jag hade valt i en skola som gymnastiklärare, dels för att jag gillade andra människor och även att jag gillar allt vad sport heter. Jag hade ju redan bestämt mig för vad jag skulle jobba med och gå på för gymnasielinje. Så det var ju inga problem. Det hade ju inget att göra med det jag praktiserade, men jag gillar att arbeta med människor också. Men inget va det gäller vård eller något liknande, utom ännu så länge endast i idrottens värld.

  Det var nu fredag den 13:e september, och det var min sista dag på min praktik. Så det var samtidigt lite sorgligt att på måndag skulle jag upp och åka till skolan igen, fast samtidigt så skulle det bli roligt att träffa alla kamrater som jag ännu inte hade träffat, mer än de på fotbollen, som jag givetis hade träffat på träningar och matcher.

  Fast först skulle jag klara av helgen, vilket jag var anmäld till en tävling i Renju, som skulle avgöras här i Jönköping. Som även min storebror Stefan, som även han spelar detta spel skulle komma hem ifrån Stockholm till, för att spela. Han skulle även ha med sig två andra kompisar som också de skulle vara med och spela i helgen och således övernatta hemma hos oss, under den tiden vi spelade.

  Det var nu fredag den trettonde september och jag kom snart hem med bussen efter att jag hade arbetat klart som gymnastiklärare. Jag tog som vanligt en promenad hem från busshållplatsen, för att ta en provtur med min nyss färdiggjorda moped, som jag hade monterat ihop bara kvällen innan. Jag hade tänkt mig att jag bara skulle gå in och äta något snabbt, för en ordentlig middag skulle vi äta senare när Stefan och våra vänner kom hem till oss.

  Så min egen plan var att jag skulle äta lite mat fort för att sedan kunna ta en premiärtur på min fina rödvita Monark, jag skulle se hur långt den sträckan som jag springer är i skogen, jag trodde att den var cirka fem kilometer. När jag hade tagit ut den ur garaget, som den ännu stod i, för att ge mig iväg på min första premiärtur. Som jag givetvis var tvungen att ta i skogen, dels för att det var ju där jag hade min runda som jag sprang och för att det var ju inga poliser här, med tanke på att jag ännu inte var 15 år, jag fyller i slutet av oktober.

  Men just nu när jag kom hem så spelade jag fotboll på baksidan med Henrik och två kompisar till honom. Mamma ropade in oss, jag visste vad jag skulle göra direkt efter att jag hade ätit dessa "hemmagjorda" hamburgare, med senap och massor av bostongurka. Stefan skulle komma med sina vänner senare då vi skulle äta en större kvällsmat.

  Henriks vänner gick hem medans vi gick hem gick in och åt. Jag var givetvis ganska snabbt klar efter att jag hade ätit mina tre hamburgre, för jag visste ju vad som väntade på min i garaget, MOPEDEN. Henrik var också färdig när jag skulle gå ut för att göra min "premiärtur" på min helt underbara moped.

  Jag tog ut den ur gareaget, Henrik höll i dörren medan jag tog ut den. Så vart det äntligen dags, som jag hade väntat. Jag kickade igång, den bara hostade... min lillebror var också med när jag skulle starta min premiärtur med min  fina moped. Han blev tvungen att hjälpa mig igång med mopeden, dvs. att han fick putta igång den. Vilket han gärna gjorde. Efter att han puttat igång mig och jag har lagt i choken så puttrar jag iväg, ner mot skogen. Jag åkte på grusvägen ner mot ån, sedan över bron och sedan upp för den sandiga backen som sedan var en sandig nedförsbacke följt av en järnväg, och sedan var det bara skogsväg resten runt på min löpa strecka. På väg nerför backen lade jag ur choken, den måste vara tillräckligt varm nu, och den lät otroligt bra nu utan choken. Det var fullt med träd runt omkring mig så jag hörde inget mer än min moped, och tittade bara om det var någon gren, sten eller rot jag var tvungen att akta mig för. Nu var jag framme vid järnvägen som jag åkte över...

  Men det kom ett tåg samtidigt som inte jag hade sett...chaffören gav signal efter signal....

  Det som följde efter detta är beskrivet i denna berättelse...