hjärnskada

Dagvård

  Jag blev sedan utskriven från Rehab, för att nu övergå till dagvårdsavdelningen, som låg på samma plats som där jag legat inlagd tidigare, enda skillnden var denna att jag inte sov här längre på nätterna, och jag sov inte heller här över helgerna. Annars såg mina dagar ut på samma sätt, som de i stort sett gjorde när jag var inlagd dvs. att jag hade sjukgymnastik och arbetsterapi. Skolan var över, det var ju sommar nu så även jag hade sommarlov från denna. Något som jag faktiskt tyckte vart tråkigt, för jag tyckte om den skolan som jag hade med min lärare Lena.

  Mina dagar såg ut som om jag hade ett arbete, vilket jag valde att tänka på som att det var. Jag blev hämtad hemma vid mitt hem på morgonen det efter att jag hade sovit i min säng, gjort mig i ordning och ätit min frukost. Taxin kom och körde in på vår garageuppfart, jag samåkte med en annan kille som jag kände sedan tidigare som även han hade varit med om en trafikolycka, han hade krockat med en älg strax före det att jag hade varit med om min olycka. Jag började ju givetvis lära känna de chafförer som körde mig varje dag, det var bara två eller tre stycken som turades om att köra mig, så även de hade jag vissa samtal med, för svårt att tala har jag ju aldrig haft. Så att åka var inget som jag söt för att göra, utan jag tyckte det var ganska trevligt att åka till mitt "arbete".

  Väl här på Rehab, tog jag mig först till patienternas kylskåp och lade in min mat, för nu hade jag med mig mat hemifrån, som om det vore mitt arbete. Efter detta så var det strax dags att inleda dagen som började med sjukgymnastik. Som jag nu hade annan sjukgymnast än tidigare, tyvärr, jag hade gillat honom jag hade tidigare. Han hade börjat på ett projekt som hette APRIL-projektet. Så nu hade jag en ny gymnast, jag visste ju givetvis vem det var för hon jobbade ju där tidigare när jag hade varit inlagd, och tränat där med den förra gymnasten. Min sjukgymnastiks program bestog av ganska mycket cykling på en motionscykel. Förutom detta masserade gymnasten mig en del och gjorde olika balansövningar med mig och andra övningar, mestadels för min balans.

  Direkt efter detta fick jag byta rum, för vägg i vägg med gymnastiksalen låg arbetstrapins lokaler, som jag hade direkt efter på mitt schema. Detta med arbetsterapi var det jag tyckte mest om, det var inget som var jobbigt utan det var bara sådana saker som jag tyckte var roliga. Det som dessa teraputer jobbade med var att förbättra min motorik och minne, som de jobbade med på olika sätt. Detta var något som jag tycke om så det gillade jag. Det var något jag kände gick framåt och som inte var lika jobbigt, bl.a. så fick jag stå vid ett ståbord och pussla ett pussel, det var oftat ett Sverigepussel på 250 st. bitar. Jag sattes även vid en vävstol där jag fick väva en liten duk till en korg som jag hade målat och lackat själv. Jag fick göra kakor som jag senare lade i korgen innan jag tog hem den. Jag fick göra kakorna för att se om jag klarade av att följa ett recept på rätt sätt, där ses även att jag klarade av matte delvis.

  Väl efter att jag hade haft min arbetsterapi, så var det så dags för mig att gå till min mat och äta. Jag lärde känna en del andra som också var inskrivna på Rehab, och som jag fick lite kontakt med, vi pratade som kompisar och inte om vad vi hade varit med om.

  Väl hemma så åt vi middag direkt när min pappa kom hem och efter detta så tog min pappa och tränade en stund med mig. Han trände mest olika övnigar som han hade fått av min sjukgymnast. Han hade även en del egna övningar, vi hade lånat en motionscykel av en granne till oss, som jag fick cykla en hel del på, även hemma. Jag följde även med min pappa på fotbollstränigen med mitt gamla lag, som han ännu tränade som han även han gjort innan jag hade krockat med tåget. Väl på träningen var jag nästan bara med på när vi var ute och sprang, jag var nästan bäst i hela laget på att springa, för kondition hade jag, jag hade ju cyklat oerhört mycket motionscykel under hela min rehabiliteringstid, efter min olycka. Efter träningen när de andra gick in för att duscha så gick jag upp i skogen, för att springa hem. Det var delvis samma väg som jag skulle ta reda på hur lång den var när jag krockade med tåget, så jag sprang förbi samma plats som hade förändrat mitt liv så dramatiskt som det faktiskt hade gjort. Skillnaden nu mot vad den hade varit innan var att jag tittade mer noga om det kom något tåg vid övergången.

  Jag umgicks förutom all denna träning med andra kompisar, mina vänner i klassen som hade ställt upp på mig helt fantastiskt. De kom till mig varje fredag och var med mig hemma hos mig hela kvällen, vi hade jätteroligt, jag fick veta allt vad som hände utanför min isolerade värld. Även de har en oerhört stor del i att jag har lyckats komma tillbaks så långt som jag ändå ha gjort.

Fryk

  Det blev så dags för mig att åka mot och till Fryk-center i Torsby (Värmland). För en vidare rehabilitering av min skada. Tanken med detta "träningsläger" var inte bara att jag skulle rehabilitera mig rent fysiskt. Utan jag skulle även utveckla mig som enskild person. Jag skulle nu få klara mig mer helt självständigt, för nu var mina föräldrar, vänner och syskon långt ifrån mig. Det fanns ju naturligtvis personal på detta rehabiliterings-center, i Torsby dygnet runt.

  Centret var vackert beläget, nära till både skogen och deras stad. Mina dagar bestod här mestadels av sjukgymnastik och arbetsterapi, som mestadels var inriktat på träning med sjukgymnastik. Så jag var ganska upptagen med träning. När det var slut på sjukgymnastiken och så fanns det ofta en aktivitet en aktivitet på eftermiddagen och kvällen. Utöver dessa två aktiviteter hade jag ett ämne som hette "idrott", det var med en rullstolsburen kille, som hittade på roliga saker med mig.

  Det var samtidigt mycket fritid jag hade, då satt jag och kollade lite på en del renjuöppningar, samt läste en del böcker. Min sömn var inte att underskatta heller. Men tiden gick och när min tid nästan var slut här i Torsby, så kom mamma, pappa och Henrik på besök. Jag hade nu lärt mig att gå med hjälp utav kryckor. Det kändes som att en friheten hade kommit till mig.

7.