hjärnskada

Jag har äntligen även skrivit en bok om hela min berättelse "Varför Just Jag", för mer info. om denna, maila [email protected] 100kr plus frakt, sedan är boken din!!!

Givetvis frågor till min mail: [email protected] alt. [email protected]

Den finns även som ljudbok... Kostnaden är 100 kr vardera. 

Älskar alla frågor om bok, blogg...

Finns inga dumma frågor så skriv och kommentera eller fråga, om något ni läst.

Är du rädd för fredag den 13:e?
Nä...faktiskt inte, det som hände kunde lika gärna hänt vilken dag som helst...

Har du träffat några som vart med tåget?
Nä, tyvärr....jag skulle gärna vilja att någon hade kommit dram till mig och sagt att "jag var med tåget, som du krockade med. Och jag undrar hur det har gått för dig". Men tyvärr inget har sagt det till mig, men jag hoppas att någon skulle vilja när någon av alla dessa personer läser min blogg, eller kanske t.o.m. chaffören, som absolut inte kunde göra något mer än vad han gjorde.

Vad är den vanligaste frågan du får när du är ute och håller föredrag?
Faktiskt är det väldigt ovanligt att jag får frågor överhuvud taget, om detta beror på att mitt framförande är så fullkomligt, vilket jag inte tror själv på. Utan jag tror mer på att människor inte vågar fråga något av det de undrar över, de tycker kanske att det är skenant eller liknande.

Har du någon kontakt med andra personer med hjärnskador idag?
Ja, jag är medlem i en organisation, som är helt fristående från allt vad kommun och landsting heter. Föreningen heter Hjärnskadeförbundet - Hjärnkraft, som är en förening för oss som har en förvärvad hjärnskada, i något sammanhang. Oftast så har vi de i form av trafikolyckor, som jag har. Denna förening är för oss hjärnskadade, anhöriga till oss samt intresserade. Vi träffas för att samtala, hittar på lite olika saker med varandra.


KOMMENTARER:
Efter att jag hade medverkat i ett radioprogram i P4, Pettersson och c/o , 110919, (http://sverigesradio.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=53&date=2011-09-19, 5,53) så ringde tågchaffören mig nästan precis när jag kom hem. Jag ska redogöra för vad han sa här, som "tillrättarlägger" en del av mina undringar. Jag ska tala om vad han sa, vilket gör min berättelse lite klarare. Enligt honom hade jag ingen hjälm på mig, eller rättare sagt att jag hade den uppknäppt! Vilket jag är helt säker på att jag hade, jag hade definitivt hjälm på mig annars skulle jag aldrig leva, det var väl bara lite för långa remmar som gjorde att han trodde anorlunda, dvs. att jag inte hade någon hjälm på mig. (Min pappa la det tillägget till mig när jag berättade vad denna chafför hade sagt åt mig att de hade klippt av hjälmen från mitt huvud, så hjälm hade jag onekligen). Han hade tydligen med en medhjälpare i hans förarvagn, de hade sett mig, givit signal...men jag verkade inte bry mig. Jag blev så påkörd av tåget, och slungades iväg. Enligt chuffören träffades jag alldeles i slutet av däcket. Jag hamnade inte vid rälsens kant som jag uppger utan de höll på att bygga om järnvägen så det stog en stor "betongklump", vilket jag behagade att träffa.
På tåget fanns 6 stycken tjejer som var sjuksköterskor i en närliggande ort, som vart på väg hem från deras jobb. De började omedelbart att göra livräddning på mig. Så det var nog min smala lycka, att de fanns med på av en vagnarna på tåget.
Får tacka dessa tjejer, jag hoppas att ni läser detta. Skriv gärna en kommentar...
Och inte minst Hasse P på radio Jönköping...som gjorde min sändning möjlig.
*****************************************************************************************************************************************************************
Hoppas att även DU skriver en kommentar till mig, även om du bara har läst en liten del av det som jag har skrivit!!!
Jag kommer gärna ut och föreläser om förvärvade hjärnskador, då med min olycka som utgångspunkt!

/ Martin

10.